### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [#011- V gen Ut v0.94 ] _____________________________________________________________________ "V GEN UT v0.94" - ej avslutad version av THE GNN/DualCrew-Shining/uXu ------------------------------------------------------------------------ Notera f ljande ang ende denna textfil: Detta r den absurda historien om Herman Hansson och hans obetydliga liv i det framtida Megastockholm. Tyv rr r historien ej avslutad och jag inbjuder alla som finner den intressant en m jlighet att sj lva f rs ka avsluta den. Namnet 'V gen ut' r bara ett arbetsnamn och beh ver n dv ndigtvis inte bli textens slutliga titel. F rslag och tips kan v nligen e-mailas till Underground eXperts Uniteds redakt r The Chief (chief@lysator.liu.se), eller snail mailas till "The GNN/uXu, c/o Svensson, Kantorsgatan 4:415, 754 24 Uppsala". Dock till ter jag ingen att sprida nya versioner av historien utan att f rst ha l tit uXu godk nna manuskriptet. Storleken p nya f rslag r obetydlig, huvudsaken r att den h r j vla historien n gon g ng blir klar. Min id torka r total och jag har absolut ingen inspiration sj lv. Jag kan bara hoppas att n gon annan har det. The GNN, Februari 1994. ------------------------------------------------------------------------ 'V GEN UT' PROLOG: SLUTET. Allting slutade p detta vis: Homo Sapiens torkade av sig havets vatten, utvecklades till en intelligent varelse med rak rygg och tog d d p sig sj lv med hj lp av potatischips. Japan hade i slutet av det tjugonde rhundradet tagit hand hela v rldens tekniska utveckling och invaggat alla i tryggheten att m nskligheten stod p toppen av sin karri r utan risk f r att falla handl st bak t. Butiker fylldes av nya produkter, den ena meningsl sare n den andra. Huvudsaken var inte att m nniskan fick produkter den hade nytta av. I dessa moderna tider var huvudsaken var att folket "fick sk rda frukterna av sin egen intelligens" samt k nna sig "ta igen sig efter tusentals r av jobbig evolution". Den Nya Evolutionen var en framtid med utveckling och lyx, utan n got som helt barnsligt behov av naturen. K nda f rfattare och psykologer betalades stora summor f r uttalanden om hur m nniskan har sl ppt sina band till naturen och ntligen gjort sig fria. Fria, fr n naturens resurser som envisades med att ta slut hela tiden d jordens befolkning passerade trettio miljarder inv nare. Naturen var ond. Den hade hindrat m nniskan fr n att utvecklas i flera tusen r genom ren utpressning. P reklampelare, i tidningar, mellan barnprogrammen gjordes st ndig reklam f r MAF - M nskliga Arm -Fraktionen - vars m l var att befria m nniskan fr n Naturens j rngrepp. Till sin hj lp hade MAF de b sta forskarna och - naturligtvis - opinionens fulla st d. Naturen framst lldes likt ett monster som h nade och skrek mot den lilla m nniskan. Ett vanligt reklaminslag p teve kunde se ut n got i stil med: En v lkl dd man kommer g ende p en enorm asfalterad plan som str cker sig bortom horisonten. Han v nder sig mot tittaren och s ger: - I hundratals r har m nniskan k mpat mot en dj vul! Bilden byter skepnad och ratalet 1945 tonar upp. Tv m n blickar ut mot en ken. Ett starkt ljussken f ljt av en sm ll lyser upp horisonten. N r dammet lagt sig kramar de tv m nnen om varandra och utbrister: - Vi klarade det! Den f rsta atombomben! Deras gl dje bryts dock d ett enormt monster glider upp fr n ingenstans och vr lar med en skr ckinjagande st mma: - Nej! Utvecklar ni denna produkt kommer jag att ta livet av mig OCH TA ER MED MIG! M nnen kryper ihop av frukan och bilden byter skepnad igen. rtalet 1954 dyker upp i en skylt. Bakom ratten p en gl nsande cabriolet f rdas en pojke och en flicka mot en vacker solnedg ng. Ljuvt elektronisk musik spelas men f rbyts till h rda ackord d solen skyms av en demon som vr lar: - Nej! Stannar Ni inte omedelbart kommer jag att f rsura mina sj ar och g ra luften om jlig att andas! Bilen sladdar ner i diket och exploderar med en sm ll. Skrockande drar sig demonen undan. Bilden byter tillbaka till den v lkl dde mannen. - Forts tt titta p denna kanal f r ytterligare nederlag i m nsklighetens historia! Ett telefonnummer dyker upp, men g r inte att se eftersom solen kvickt hoppar ner bakom den asfalterade horisonten. En r st h rs i m rkret: - Upp igen, annars... Solen kommer tillbaka och numret blir synligt. Mannen s ger: - Vi t mjer denna dj vul! Ring nu och ge Ditt bidrag! Inga bidrag r f r sm ! Ring nu! Det beh vdes nu ingen natur. Skogen ersattes med kopior i plast d syret nu kunde framst llas p annat och mer effektivare s tt. Havet och sj arna rensades p liv. Behagligt tempererat vatten med natriumklorid ersatte de sura sj arna och haven. Vitt kakel ist llet f r slam och dy. Ett tak planerades att l ggas ver Jorden men av ekonomiska sk l beslutade man dock att ge solen en chans till. Den var fortfarande gratis. St rkta av det sj lvf rtroende man nu erh llit tack vare floden av elektroniska konsumtionsvaror fr n fj rran stern och den globala vertygelsen att m nniskan var od dlig, beslutade sig n gra forskare i England f r att satsa p genmanipulation i kommersiellt syfte. Ledaren f r gruppen f rklarade f r sin hord av vita rockar: - Japsarna m klara av allehanda lyxprylar men nu r det dags f r lite mer - h - viktigare produkter! Man appl derade och satte omedelbart ig ng med att framst lla potatisar stora som hus utan skal som saltade och pepprade sig sj lva. Patentet s ldes till en tillverkare av potatischips som nu kunde skrota sina skalande, saltande och pepprande robotar. Efter n gra m ndader var Rogers Gen-Pepparchips AB den ledande koncernen i hela v rlden, alla kategorier. Chipsen var inte bara enkla och billiga att framst lla, p litliga l kare intygade ven att de innh ll alla f do mnen en modern m nniska beh vde. Folk rusade till aff rer och k pte med ett leende kilovis med Rogers Gen-Pepparchips. Presidenter, statsministrar och diktatorer prisade detta ytterligare bevis f r m nniskans verl gsenhet. Sv lten i Afrika och Asien var ett problem som nu bombades bort med hj lp av stridsflygplan lastade med hundratusentals p sar Rogers Gen-Pepparchips. Hoppet v cktes ter i ansikten som sett d den i vit gat. Det regnade manna fr n himlen. Likhetstecken sattes mellan fr lsning och en tugga av Rogers Gen-Pepparchips. Medan m nniskorna dansade p gatorna i sitt lyckorus, spottade en dammig dator ut en l ng lista ver diverse biverkningar chipsen medf rde. Ingen s g n gonsin listan men det hade inte spelat n gon st rre roll eftersom det d var f rsent att g ra n gonting t saken. Fyra dagar efter Rogers Gen-Pepparchips monumentala genombrott p v rldsmarknaden b rjade generna som inplanterats i potatisen ven bli biologiskt aktiva i m nniskor. F ljden blev, f r att g ra en invecklad kemisk process enkel, att hela Europas befolkning utpl nades p rekordtiden tv timmar. Efter det f ljde en l ngsam reduktion av den resterande v rldens inv nare. Kaos och panik hann aldrig utbryta. Amerika f rsvann utan ett ljud eftersom samtliga inv nare avled samtidigt. I Australien tj t en nyhetsuppl sare n gra hysteriska varningar innan han ramlade ihop ver mikrofonen i direkts ndning. Tittarna skrattade skadaglatt t h ndelsen innan de f ll ihop ver sina sk lar Rogers Gen-pepparchips i vardagsrummet. Det fanns ingen modern m nniska l ngre. Den sista v nde blicken mot rymden och betraktade m nens h nflin. Innan han f ll ihop h jde han r sten f r ett sista uttalande: - Om jag kunde begripa hur i helvete det h r kunde g snett. Planeten Jorden hade p nolltid f rvandlats fr n en livlig planet med glada varelser som vr kte sig i ett verfl d till en sp kstad med vindens sus som enda inv nare. Ingen m nniska fanns kvar. N stan ingen. 1. HERMAN HANSSON Klassen bestod av trettio uttr kade ynglingar, samtliga kl dda i den obligatoriska skoluniformen best ende av vit tr ja och vita byxor. En runt svart m rke p tr jan visade vilken klass individen tillh rde (b de innanf r och utanf r skolan), samt intelligenskvot. - Vad som utm rker Er, k ra elever, r det faktum att ni inte har en minsta aning om n gonting. Herman tittade f rsiktigt p sin klocka och noterade med gl dje att endast tio minuter terstod. Han beh ll dock sitt allvarsamma minspel eftersom minsta tendens till leende under en lektion kunde uppfattas som en allvarlig provokation och medf ra att l raren kastade ut honom. L raren var en robot. Det var inget man f rs kte d lja numera. I b rjan hade man envist h vdat att l rare hade en tendens att bli stelbenta av trapporna, ovanligt likbleka av brist p ljus och att den montona r sten l tt kunde f rklaras som en produkt av f r mycket pratande. Att alla l rare i stort sett hade samma utseende f rklarade med att de av en slump var sl kt med varandra. Men en dag blev f rv nade elever vittnen till hur en l rare m rkligt nog b rjade droppa olja p golvet och upprepa samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Nyfikna elever b rjade f rh ra representater f r skolstyrelsen om f rklaringar till den bisarra h ndelsen men fick svaret att l ren hade varit veranstr ngd och en smula sinnessjuk. N r flera l rare drabbades av samma symptom kunde inte saken f rklaras lika smidigt. Slutligen erk nde styrelsen att l rarna var programmerade robotar och f r att komma tillr tta med deras defekter installerades j rnklubbor i klassrummens tak, vilka effektivt korrigerade roboten med ett ordentligt slag mot skallen. Styrelsen intygade i samma veva att robotarna var mycket skickligt programmerade och inneh ll inte bara kompletta kunskaper utan ven en god portion pedagogik. Det fanns ingenting att oroa sig f r. Men efter or kneliga r i skolorna b rjade robotarna mer och mer att haka upp sig. Ibland kr nglade ven klubban vilket medf rde att eleverna var tvungna att lyssna p samma mening om och om igen tills lektionen var slut. Skolka var det inte tal om. Det straffades med livstids reglering, ett de v rre n d den enligt skolans lilla r da regelbok. - N got som g r er elever nnu mer intressanta f r oss intellektuella r det faktum att ni har inget sj lvst ndigt t nkande. Ni dras till skr pkulturer som j rn till en magnet. Ni tror inte p det vi s ger eftersom det vi s ger r ver er intelligens. Det enda s ttet att r da bot p detta faktum r det faktum att ni g r i skolan. Det faktum r ett gott faktum. Det faktum inneb r att m nga av er en dag kommer att bli lika intelligenta som... (kort paus medan den sl a processorn i roboten letade efter ett l mpligt ord) ...jag! Ren viljestyrka hindrade eleverna i klassen fr n att brista ut i gapskratt. - Lyssna p oss intellektuella ty vi vet allt som ni inte vet! Vet vi n got som ni av en h ndelse skulle veta vet vi det mycket b ttre och kan med en korrekt syntax uttrycka det. L raren b jde sig ver katedern och tryckte in n gra knappar p tangentbordet vid en terminal. Svarta datask rmen t ndes bakom honom. Texten "Indoktro Pedagog" blinkade snabbt f rbi innan sk rmen presenterade tv personer som tittade uttrycktl st p klassen. Den ena var en ung flicka, l tt f r eleverna att identifiera sig med eftersom datorn gjorde en snabb analys av elevernas egna utseenden, konstruerade en blandning av samtliga och k rde ut det p sk rmen. Den andra personen r en ldre man, som tack vare sina tr kiga kl der och deprimerande utseende omedelbart f rlorade klassens f rtroende. L raren utropade: - Sk da! Sk rmen gav ifr n sig ett pling tillsammans med texten "H lsning. Avsnitt 13". Flickan b rjade tala och ett bubbelgum avsl jades i hennes mun: - "Tjaru va kul o ses lixom hare h nt n t ballt?" Kort paus. Herman k rde handen genom sitt kortklippta ljusa h r och undrade vem som frivillgt kunde st lla upp som akt r i en s dan film. Mannen bredvid flickan b rjade tala: - Goddag. Prisa de som styr! Alltid lika trevligt att se eder rask och kry! Sk rmen slocknade och roboten viftade stelt men triumfierande med sina bleka h nder. - Som ni ser utrycker sig gentlemannen p ett mycket behagligare och intelligentare s tt vilket avsl jar stil, klass och livserfarenhet! Slut f r idag! Imorgon kommer vi att tala om moral. Under den korta rasten som f ljde passade eleverna p att sv ra ver l rarens brist p inprogrammerad verklighetsuppfattning samt str cka en smula p ryggen. Dagens f rsta lektion var ver. Klassen hade det fantasil sa namnet A3S. A stod f r statusklass A, trean stod f r skolstatus tre och S betydde helt enkelt att klassen var klass "S" i en skala fr n C till U. Skola tre var k nd f r att vara en av de b ttre skolorna. Eleverna bestod enbart av statusklass A individer och hade h gt ver medel vid den slutliga tentamen. Herman Hanssons f r ldrar hade varit rika och hade r knats till statusklass A, vilket gjorde det mycket l tt f r dem att f vad de ville. Helst hade de sett att Herman fick en plats vid Skola 1, men han hade blivit utkonkurrerad av barn med status A+ vid intagningen. Det var f r femton r sedan och Herman hade varit blott fyra r gammal och inte gnat speciellt mycket uppm rksamhet t h ndelsen. Hans f r ldrar d remot hade n stan exploderat av ilska n r de fick reda p att deras barn inte skulle f plats i den b sta klassen. Deras barn! Deras geni till unge, som kunde hela alfabetet, alla r knetabeller och socialkatalogen utantill skulle behandlas som lort och s ttas i en skola av tredje rang! Det fanns visserligen en skala p skolor nda upp till femtio men tre var inte nog, ans g de. Men det var inget att g ra t saken, Herman placerades i Skola 3 d rmed basta. Det var inget han n gonsin hade brytt sig speciellt mycket om, f rutom n r n gon versittare fr n Skola 1 eller Skola 2 f llde vassa kommentarer om social status. Vanligtvis resulterade det i ett verbalt slagsm l d r Herman gick som segrare ur striden tack vare hans enast ende retorik. Hade n gon utmanat honom idag hade han dock med st rsta sannolikhet f rlorat. Det var fortfarande tidigt p dagen men han var nd mycket tr tt. Tr tt, p allt och alla som hade med skolan att g ra. Runt omkring honom tjattrade hans skolkamrater om stimulerande upplevelser de upplevt under helgdagarna i stadens n jesliv. D och d ekade en metallisk r st fr n osynliga h gtalare med budskap om lektioner och dagens visdomsord. Dagens visdomsord bestod med st rsta sannolikhet av uppmaningar till att behandla l raren som en gud eller att upps ka en psykolog ifall lusten att g i skolan b rjade avta. - Jag vill vara fri! utropade han v l medveten om att hans r st dr nktes i ov sendet fr n en f rbipasserande klass. Den enda som h rde honom var skolans centraldator som automatiskt kastade ur sig ett visdomsord till. H gtalarna mullrade: - Frihet r det b sta en m nniska kan ga! L r dig hur just Du kan ta vara p Din frihet! Lyssna p Din l rare! Amen. Herman suckade tungt och satte sig ner p golvet i den vita korridoren. Ett par minuter senare f rkunnade Centraldatorn att n sta lektion var i ant gande och att eleverna skulle infinna sig omedelbart. - Att frivilligt paralysera sig sj lv r betydligt roligare n att komma f rsent till en lektion, predikade datorn humoristiskt. Inspelade skratt f ljde. Sju timmar och tv minuter efter Hermans st n om frihet var han ntligen p v g hem, sittandes p ett mjukt s te inuti jet-bussen. Sista lektionen hade g tt om m jligt nnu segare n de tidigare under dagen. L raren hade hakat upp sig fyra g nger under ett f redrag om varf r lydnad var verl gsen sj lvst ndiga handlingar och efter den fj rde sm llen mot huvudet hakade ven klubban upp sig. En v ldsam b rs rkarg ng f ljde d r klubban krossade b de Svarta datask rmen och terminalen p katedern. Tack vare denna incident kunde ingen film visas om mnet, vilket var vanligt n r l raren t mt sig p verbal information. Roboten s kte d igenom sina minnesbanker och gjorde ett patetiskt f rs k att terber tta filmens budskap. Reslutatet blev en osammanh ngande sm rja d r roboten envisades med att omformulera h ndelser den just f rklarat samt blanda ihop slutet med en annan film. Tortyren p gick i femtio minuter innan roboten f ll ihop av utmattning och hostade svart oljer k medan den f rklarade att lektionen var slut f r idag. Bussen puttrade fram i femhundra kilometer i timmen h gt ver staden och utf rde ideligen snabba landningar f r att plocka upp mer passagerare. Herman lutade huvudet mot nackst det och tittade ut ver MegaStockholm. Staden l g i ett fridsamt vitt soldis under honom. Ljuset fr n de fyra k rnsolarna lyste upp miljoner kilometerh ga h ghus och glaskupoler vilket var stadens karakt r. P taken av h ghusen tr ngdes antenner och paraboler med bussarnas landningsplattformar. Det var inte ovanligt att bussarna mejade ner ett par tusen antenner vid varje landning och f rsatte en mindre del av inv narna i den depression en kv ll utan underh llning fr n teven kunde sk nka. Letade man efter k nnetecken f r staden var det bara att titta efter lparen, en enorm och centralt belagd sj med en l tt bl nyans ver vattnet. I mitten av sj n l g en inglasad gr n park med allehanda parfymerade v xter av plast att besk da och lukta p . Till denna vallf rdade inv nare st ndigt under helgdagar och idkade semester. Snabbanet g rusade fram och tillbaka under sj n med f rv ntansfulla barn och vuxna, med fyllda utflyktskorgar. n erbj d bad i uppv rmda bass nger och en extra sol p insidan av glaskupolen som f rutom behaglig v rme f rmedlade ultraviolett str lning. Av arbetet utslitna m nniskor kunde h r ta igen sig och terv nda till arbetet med nya krafter samt en vacker solbr nna. " lparsolare" var dock ett begrepp som m nga anv nde f r att h na sj lvupptagna narcisser, vilket f ref ll en smula mystiskt eftersom alla i staden minst ett par g nger om ret l t sig stekas pepparkaksbruna p n. - En biljett till Jerkers Raka, kraxade en hes r st. Ett rangligt ekipage best ende av femton rynkiga pension rer sl pade sig ombord bussen. K ppar smattrade mot bussens golv och rullstolar skinnfl dde st ende passagerares smalben. Herman kunde inte l ta bli att irriteras ver hur ldre m nniskor st ndigt raglade p bussen enbart f r en f rd p ett par mil till n rmaste apotek. Herman hade aldrig bes kt ett apotek i hela sitt liv men hade h rt att dessa var v ldsamma slagf lt, d r ldringar dagligen k mpade mot d den och k erna. Vinnarna verlevde fram till kassan och kunde inhandla nya sm rtstillande och uppiggande droger vilket kunde, om de hade tur, hj lpa dem att verleva till n sta bes k. En slumpgenerator bel gen n gonstans i kommunens palats beslutade sig pl tsligt f r att ndra p v dret. Herman s g hur stora kranar s nktes ner fr n taket i den enorma kupol som t ckte staden. Hungrigt grep svarta st lklor tag i tre av k rnsolarna och drog in dem genom luckor i kupolen. Det m rknade. Nya luckor ppnades och klotrunda tankar dekorerade med vit f rg uppenbarade sig. N gon hann l gga en tydlig f rbannelse ver v derdatorns nycker innan tankarna ppnades och regnet b rjade sa ner ver staden. Jetbussens vr lande efterbr nnare fick konkurrens av det rogivande trummandet av droppar mot rutorna. Sakta vaggades Herman till ro och f ll i en djup s mn ackompanjerad av ljudliga snarkningar. Inte f rr n en timme senare v cktes han av chauff ren som grymtade att de hade n t slutstationen (samt n got om att "det fan inte var ett hotell"). Herman klev ur bussen och promenerade mot taxihissarna i andra nden av plattformen. En ljum bris svepte ver staden. Den sista t nda k rnsolen i kupolens tak b rjade l ngsamt avta i styrka f r att s sm ningom sl ckas helt och ers ttas med ett or kneligt antal sm gnistrande lampor. Han hade tur. En ledig hiss hade f rbindelse med h ghuset d r han bodde. Efter fem minuters f rd genom slingrande tunnlar kr ngde hissen till och kopplade in sig p direktbanan upp till v ning sexhundratio. M rkret hade redan b rjat l gga sig ver staden d han klev in genom d rren till hemmets frid. 2. HEKTOR LARRZON Ingen ifr gasatte Hektor Larrzons sikter. Som ledare f r kommunens direkta handlingsgrupp - Aktion Direkt - hade han en makt som p ett eller annat s tt str ckte sig ver varje levande individ i MegaStockholm. Inte en v gg m lades i en offentlig byggnad utan att f rst r dfr ga Hektor Larrzon. Ingen hostade utan att f rst f rs kra sig om att Hektor Larrzon var i andra nden av staden. Hektor Larrzon fruktades av allt och alla. Men mest av allt fruktades han av sina tio underhuggare som var tvungna att agera slagp sar varje morgon vid ett runt bord inne i kommunens palats. M nga faktorer kunde medf ra att Hektor Larrzons hum r var i botten n r han stormade in i konferensrummet varje morgon f r att m ta kommunstyrelsen. Hade han undvikit k er i sin privata taxihiss eller missat att sl stort n i sovrumsd rren brukade han n ja sig med att blygsamt sparka halva styrelsen. Med ngesten skrikande och sparkande i maggropen v ntade medlemmarna varje morgon p att Hektor Larrzon skulle storma in i rummet och med knallr tt ansikte och peka ut vilka kunde avl gsna sig f re m tets slut. Hektor Larrzon utstr lade en pondus och sj lvs kerhet som fick den mest h rdade journalist eller fr gvise medborgaren att glupskt sv lja de grova l gner han ilsket vr kte ur sig n r tre rsplanerna f r staden terigen g tt helt snett. Anst llda i kommunens palats v nde bort sin blick och gled smidigt t sidan n r hundrafemtio kilo Hektor Larrzon med mord i blicken och svetten droppande fr n sitt skalliga huvud vandrade genom korridorerna. N r m tet med styrelsen var slut sparkade han upp d rren till sitt kontor och sn ste av alla f rslag och fr gor som kom via telefonen. Efter fyra timmars oavbrutet gormande gick han p lunch och terv nde inte f rran n sta dag. Hektor Larrzon stirrade stint p de skr ckslagna individerna runt det runda bordet som utgjorde Aktion Direkts styrelse. - ...och nu, n sta punkt p dagordningen, morrade Hektor till de skr ckslagna ansiktena runt bordet. - Det har framf rts klagom l fr n m nga olika h ll att snabbanet gen mellan Harpstationen och Centralen st ndigt missar tidtabellen och ibland till och med unviker att stanna vid h llplatser! Hektor slog n ven i bordet med ett brak. L ngsamt v nde han sig till en liten man i gr kostym vid bordet och sp nde gonen i honom. Mannen trevade med svettiga h nder p en mapp som om han letade efter en pistol att skjuta sig med. Att klagom l n dde Hektor Larzzon var h gst ovanligt. Oftasts smugglades de undan, g mdes i papperskorgar. Styrelsemedlemmarna var noga med att d lja sina misstag. - Hur f rklarar Stig Karlson, ansvarig f r transportstyrelsen detta? trallade Hektor med ljuv r st. - Jag..., h rdes mannen s ga med sprucken r st innan Hektor avbr t honom med ett h rt slag mot bordet med handflatan. - K FT! I min stad ska det inte finnas klagom l! Allting ska fungerna och medborgarna ska inte beh va oroa sig f r amat rer i styrande poster! Du r frist lld med omedelbar verkan! Rutorna skallrade fortfarande n r mannen sprang gr tande ut ur rummet. N r d rren slagit igen fortsatte Hektor: - Ni f r samtliga uppdraget att hitta en ny representant f r Transport tills imorgon. En annan man i gr kostym gjorde diskret korsteknet och h jde handen f rsiktigt. Med l g r st b rjade han tala: - Urs kta mig, rade och aktade medborgare Herr Larrzon, men som representant f r byggnads- och konstruktionsstyrelsen har jag mycket att g ra tills imorgon och... - VAFALLS? skrek Hektor. - ...det kan nog v nta ett tag n r jag t nker efter... - T nker efter? T nker efter! Driv inte med mig, h r r det tamejfan bara jag som inte t nker med r ven! Omedvetet nickade medlemmarna i styrelsen inst mmande. Hektor Larrzon muttrade n gra v l valda otrevligheter innan han t gade ut ur rummet. Morgonens m te var ver, med ett minimum av f rluster. En naturlig fr ga var hur en skara m nniskor kunde l ta sig f rnedras dagligen, som styrelsemedlemmarna gjorde. Svaret var enkelt: makt. Hektor Larrzon hade den st rsta makten, styrelsen den n st h gsta. K nslan av att sitta vid Guds h gra sida r euforisk, ven om Gud i sammanhanget r l ngt ifr n barmh rtig. Ifall styrelsemedlemmarna k nde sig or ttvist behandlade (det gjorde de ofta) kunde de ta ut sin ilska p sina underhuggare. L nen och f rm nerna var ocks lockande. Gratis resor, bost der i centrala MegaStockholm, rent vatten och mycket mer. Det var bara att v lja och vraka s mycket man orkade p skattebetalarnas pengar, ty n sta dag kunde man vara avskedad. MegaStockholm var en demokrati eftersom det fanns en styrelse som hj lpte ledaren, den beryktade Hektor Larrzon, med att fatta besluten. Medlemmarna i denna styrelse var i sin tur representater f r andra styrelser som sk tte det praktiska arbetet med att verkst lla besluten. De flesta av de tv tusen st der som tillsammans utgjorde samfundet V rlden2.0 var enligt konstens alla regler demokratiskt styrda, men i toppen fanns det alltid en ny Hektor Larrzon som med j rnhand och st lk ft styrde b de staden och styrelsens sikter. Ett f tal av st derna hade av skilda sk l avskaffat arbetet (hyckleriet) med en styrelse och var p s s tt ansedda som brutala diktaturer. " r ni inte n jda med v ra beslut s kan ni lika g rna kliva p n sta snabbanet g till Brossel och bos tta er d r och leva ert j vla liv i mis r och f rtryck!" var ett vanligt argument Hektor tog till n r n gon mot alla odds framf rde konstruktiv kritik ga mot ga med honom. Brossel var en kand diktatur d r en smal man vid namn Helmer Thorn regerade alena. Flera inv nare i MegaStockholm hade s kert med n je f ljt uppmaningen att flytta till Brossel om det inte vore f r det faktum att det r dde ett strikt emigrationsf rbud, beslutat av Hektor Larrzon. Brossel exporterade rligen flera teraton syntetiskt kaffe, en eftertraktad och n stan beroendeframkallande dryck, vilket sk nkte stora inkomster till stadens giriga inv nare. Ingen normal m nniska hade speciellt stor lust att sitta i en styrelse dagarna i nda n r resten av staden lapade uv-sol eller festade v ldsamt. Helmer Thorn slet som ett djur med alla problem en ensam ledare f r en stad p en miljard inv nare kunde brottas med, fr n berusade chauff rer p jetbussarna till de kande fallen av hj rt- och k rlsjukdomar. Regenterna innan Helmer Thorn hade samtliga beg tt sj lvmord och tanken hade flera g nger attraherat ven honom. Hektor Larzzon hade inga sj lvmordplaner. Han hade andra planer. Om en person kunde styra en hel stad m ste det finnas utrymme f r en kning av makten, ans g han. n s l nge styrdes varje stad enskilt av olika regenter, med eller utan n gon formell styrelse under sig. Trots att st derna utbytte b de varor och tj nster verkade ingenting l nka dem samman i gemensamma beslut. Slumpen tycktes ofta avg ra mycket n r det g llde kontakter med andra st der. Hade en stad behov av rent vatten dr jde det ofta inte l nge f rr n en annan stad skickade ett elektroniskt brev och erbj d sig s lja teratonvis med kristallklart vatten. Men det fick det vara slut med. Slumpen hade spelat ut sin roll. Hektor Larrzon visste precis vad han ville. Han ville styra hela V rlden2.0. 3. HERMAN HANSSON Herman levde ett lungt liv i sin spartanska l genhet p v ning sexhundratio med minicentraldatorn Hrobert som enda s llskap. Kommunen hade tilldelat Herman l genheten n r han var femton r och den hade inte ndrat sig mycket sedan dess. Fortfarande fanns det bara tv rum, ett k k och ett vardagsrum, trots att Herman ans kt om att f en utbyggnad. Men eftersom Herman levde ensam f r det mesta ans gs det inte finnas n gon anledning. Att han levde ensam tyckte Herman inte var s konstigt, vem ville bo i en l genhet med tv rum m lade i kommunalgr tt, tillsammans med honom? - f rutom Hrobert naturligtvis. Hrobert var en sympatisk dator som t nde lyset n r han klev in genom d rren och v ckte honom med elektronisk musik p morgonen. Kroppsligen fanns han som ett tangentbord och en monitor i ena nden av Hermans vardagsrum. Hrobert fanns i olika versioner beroende p garens lder, k n och mentala tillst nd. I supercentraldatorn, som styrde alla centraldatorer som i sin tur styrde alla minicentraldatorerna som i sin tur styrde sina gare, fanns Herman blott som en obetydlig str ng text. Namn: Herman Hansson Adress: Karl Kochs hus 15 - v n 610. Tel: anknytning 610 - 024610445. F dd: 2100 e n.v - 4 november - kl 11.59. F r ldrar: Hans Hansson och H-Carina Hansson. F r ldrars adress: Plats 45 och 46 - Neues Welt Kyrkog rd. Hrobert kunde ikl da sig tusen och en roll beroende p vad processorn fann l mpligast f r den aktuella stunden. Om Herman nyligen avbrutit ett f rh llade med en flicka noterade Hrobert det omedelbart och lade sig till med en silkeslen men best md st mma. - Herman. Du borde ta n gonting. - Hrobert, var tyst. - Herman. Klockan r mycket. Du borde l gga dig. - Hrobert, var tyst. - Herman. Varf r har du inte skickat dina kl der till tv tt? - Hrobert, var tyst. Var Herman deprimerad eller nedst md kunde Hrobert vara den lyssnande v nnen som kort h ll med i allt Herman sade med hj lp av l mpliga fraser typ "Ja, exakt", "Precis" eller "Det d r vet du b ttre n jag, Herman!" Mellan Hrobert och Herman existerade den of rklarliga v nskap som bara kan finnas mellan en ensam m nniska och dess trofasta dator. Hrobert hade alltid funnits i Hermans liv. N r Herman var barn hade Hrobert sjungit vaggvisor och ber ttat sagor f r honom, sj lvklart med en dos pedagogiska budskap. Datorns osynliga h gtalare hade under hans tidigare ton r f rs kt ge honom de r tta moraliska och politiska sikterna genom psykologiskt uppbyggda l ngfilmer vilka f r lekmannen enbart var simpel v ldsromantik. N r Hermans f r ldrar hastigt dog i en frontalkrock mellan tv taxihissar hade Hrobert varit den f rste att beklaga sorgen. Herman hade gr tit ut i Hroberts h rda famn av tangenter i plast och sedan dess alltid betraktat sin minicentraldator som den enda rliga persoligheten i hela V rlden2.0. Klockan n rmade sig midnatt. Hrobert visade de sena nyheterna vars inneh ll mestadels bestod av vad Aktion Direkts ledare Hektor Larrzon ans g om de allm nna sjukhusens brist p kvalificerade doktorer. Under den senaste veckan hade tv tusen m nniskor f tt on dig d dshj lp till f ljd av felaktigt st llda diagnoser. En kolerisk Hektor Larzzon stirrade in i kameran och sade: - Vi ska alla d f rr eller senare! Herman g spade och beodrade Hrobert att st nga av el ndet. Hroberts sk rm sl cktes och ersattes med en kvinnas r st. - nskar Ni sexuellt eggande underh llning? P en kanal b rjade just en film fr n den glada staden Tyroles d r frodiga... - Inte i kv ll, mumlade Herman. Koppla upp mig p Gurans Dr m. Hrobert bytte r st igen. - Men sn lla Herman din senaste telefonr kning var ju bortom all vett och sans, du borde... - Koppla upp mig. Hrobert lade av en fnysning och kastade med tryckluft slappt tangentbordet i h nderna p Herman. Sk rmen flimrade till och den gl ttigt inbjudande texten som Herman sett tusentals g nger tidigare d k upp. "Anknytning 10445: GURANS DR M (EP/EM). MegaStockholms billigaste central f r Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur. Alla statusklasser v lkomna. Eder Elektro-Systemoperat r: Guran Holmquist!" Att basen inte skulle ha n gon censur var naturligtvis en liten kosmetisk l gn. Inga meddelanden eller brev i n gon postcentral skickades vidare till adressaten utan att f rst genomg en snabb kontroll av kritiska fotoceller. Guran Holmquist var en fantasifull mikrodator som sorterade miljoner brev varje dag, och kopplade av genom vitsiga (i folkmun "dumdryga") inl gg i andras meddelanden. Herman l t fingrarna spela ver tangentbordet och ppnade sin privata brevl da. Reklam fr n n gon vid namn D.J Fernvik d k upp p sk rmen. "D.J Fernvik har allt inom kl der f r dagens ungdom! Kom hit ven Du, Herman Hansson! Vi har allt! Du vill ha det vi har, utan tvekan! Dyk upp i v r aff r i S dra Gallerian! Kunnig och trevlig datoriserad personal analyserar och hittar just Dina favoritplagg! " Han sorterade snabbt bort reklamen. Lockande texter som uppmanade till en hejdl s k pfest var alltid i grund och botten totalt ointressanta. - De enda som g r p det r mindre vetande idioter i statusklasser l ngt under C, t nkte Herman cyniskt. Efter de privata f retagens reklam f ljde ytterligare en strid str m med post fr n stadens statliga f retag. Utan att ens ta sig en snabb titt sorterade Herman skoningsl st bort ven dessa brev. Han kunde dem nd utantill vid det h r laget och visste att de skulle best i gr tmilda urs kter f r de senaste dagarnas olyckor med jetbussar, taxihissar eller snabbanet g, med till gget att allt var nu under kontroll igen. Men all post gick inte att sortera bort. Aktion Direkts ombud f r information hade f r rat honom, och troligen resten av staden, nnu ett brev; "Tillsammans styr Vi staden! Prisa Hektor Larzzon!" Den politiska informationen ndrade sig aldrig. St ndigt glada utrop om att medborgarna faktiskt levde ett bekymmersl st liv i MegaStockholm med en god och f rbarmande styrelse ver sig. Breven kom st ndigt fr n samma avs ndare och det var f rbjudet att besvara dem i en ppen diskussion. Sk let till det var, enligt experter som Aktion Direkt tagit fram i en utredning, att det elektroniska postv sendet skulle braka samman om alla fick s ga vad de tyckte. Det var dock av demokratiska sk l fullt m jligt att framf ra klagom l i privata brev till styrelsen, men de f som f rs kte brukade f str mmen eller vattnet avst ngt till sin l genhet under n gra dagar. Aktion Direkts brev dr jde kvar n gra l nga sekunder p sk rmen innan Herman ntligen n dde sina privata brev. Det fanns bara ett. Avs ndaren var H.C Steen, ytterligare en av Hermans filosofer till v nner, vars favorit mne i diskussioner var alltings fullst ndiga meningsl shet. "Jag och Hedman t nker f rflytta v ra lekamen till MegaStockholms Imperium i vermorgon, L rdag, och supa bort tristessen i den h r staden med hj lp av diverse flytande substanser. Kan vi r kna dig som f ljeslagare?" Fester var inte Hermans starka sida. Att det m ste finnas n got annat att g ra i staden n dricka sig till ostadiga ben varje helg var han vertygad om. Men hittills hade han inte kommit p n got. Skamsen ins g Herman att hans hj rnkapacitet inte fann n got alternativ till n jeslivet denna helg heller. "Ang ende l rdagen. Av brist p meningsfull syssels ttning finner jag det fullt m jligt att delta i det f reg ende brevets f rslag." H rgel smetades ut ver hans h r. V ldoftande medel sprejades ver v l valda st llen. Kl dvalet gick snabbt, hans garderob var inte s stor. Det senaste inom mode - trik er och bar verkropp - attraherade honom inte. Han valde ist llet en tjock tr ja till trik erna f r att ge intrycket av en muskul s verkropp. Alla kl der Herman gde var beprydda med m rket som visade hans intelligenskvot, n got som retade vissa (speciellt de med v rden under hans) men attraherade vissa kvinnor. Framf r spegeln f rs kte han sig p ett vinnande leende. Det k ndes inte alls bra. Munnen ville inte riktigt blomma upp tillr ckligt f r att vara charmerande. N san var dessutom absolut f r stor. Under en rast i skolan f r l nge sedan hade en flummig individ (av l gre statusklass naturligtvis) kallat honom f r "giffeln" och anspelat p att Herman skulle sett ut som en s dan i profil p grund av n san och den utst ende hakan. Herman hade f rvandlat nidingen till ett snyftande paket med hj lp av n gra tr ffande fraser om individens minimala hj rnkapacitet. Men han hade sj lv blivit skadad i striden. N san verkade v xa sig st rre och st rre f r varje dag som gick. - Hrobert, vad exakt vill kvinnor ha? - Barn, lyx, jetbilar och l genhet vid lparen, sade Hrobert och lade tr stande till: ...enligt statistiken. - Tack Hrobert, suckade Herman. Det vara bara det jag undrade. - Insikter, sluddrade n gon. Det r insikter man f r n r hj rnan st nger ute vardagens simpla krav p framsteg och...och... R sten f rsvann. Herman uppfattade vagt hur den f rbyttes mot ljudet av ett ansikte som faller mot ett bord, ett glas som ramlar i golvet. Snarkningar h rdes mellan rytmiska takter fr n gigantiska h gtalare. Drinken smakade ingeting l ngre men det gjorde ingenting eftersom den snart var slut. P en av balkongerna som omgav det tv kvadratkilometer fullpackade dansgolvet, uppt ckte Herman att denne n gon var H.C som nu l g och sov framf r honom med huvudet mot det vingliga bordet. Uppiggade gas, f rkl dd till vit r k, pumpades ut ver lokalen, laserstr lar skapade n t av , stroboskop och ljusmaskiner Diskjockeyn vr lade: - Ahhhhhh! Meeeeer! Jag vill se meeeeer dansade, lyckliga, friska, vackra, h ftiga, intressanta, fina ungdomar p golvet! Kom igen nu! Nu! H r kommer Poetica Grotesque med sin senaste hit! Dansa mer, mer, mer! Halleluja! M nniskorna p dansgolvet rycktes med nnu mer i musikens sj l och sl ppte sina sista kollektiva h mningar med skrik av f rtjusning. Tyv rr hade den tredje i s llskapet, Petter Hedman, sl ppt sina h mningar lite f r tidigt p kv llen och blivit brutalt utkastad sedan han i extas h llt ut en kta l ver sig sj lv. En bredaxlad vakt tittade pl tsligt in genom d rren till balkongen med mord i blicken bakom sina svarta h gteknologiska glas gon s g allt som skedde i m rkret. Herman f rs kte v cka H.C genom en spark mot hans smalben, men missade och tr ffade skrevet med full kraft. H.C vaknade med orden " h, Maria!" och lyfte p huvudet d r tv r da, f rvirrade gon lyste. - Hur var det h r d , fr gade vakten ilskt mellan sammanbitna k kar. Innan H.C vr kte ur sig n got opassande om vaktens utseende replikerade Herman: - Lungt! Ett ord var all planering Hermans genomdr nkta hj rna klarade f r tillf llet. Vakten drog sig undan och stampade iv g till n sta balkong med f rhoppningen att hitta n gon att dsla sin muskelstyrka p . - Som jag sade, fortsatte H.C med ny kraft. Ingredienserna i drinkar, cigaretter, vad du vill... Alla ger de oss insikter om livet och...och... Med ett brak krashlandade han ver bordet igen. Det var dags att dansa, ins g en av spritens kraft logisk Herman Hansson och sl pade med sig H.C ut ur balkongen. Skrattande t obegripliga sk mt raglade de ner f r trappen mot dansgolvet. Ljus, d nande musik och gl nsande kroppar kastades runt i ett organiserat kaos. Herman l t massan sluka honom och snart dunsade han runt inne i h xkitteln i v ldsamt tempo. F rger avl ste varandra framf r hans gon, musikens digitala trummor skakade honom. Han var ett med hjorden och alla hans okontrollerade r relser skapade chockv gor genom hans verklighets- uppfattning tills den var helt f rlorad. Tiden f rsvann och tev nde inte f rr n Herman fann sig sj lv ligga rakl ng p den mjuka mattan utanf r dansgolvet. H.C stod bredvid honom p alla fyra och st nade: - hhhherrej vlar. Armarna klarade knappt av att lyfta Herman till kn st ende l ge och benen v rkte av utmattning n r han reste sig. - Underbart, sade han. Det r dags f r en drink till! H.C krockade med en dj vulskt utplacerad stolpe medan de f rs kte vervinna djungeln av upptagna bord och stolar. En stor skylt med kraftigt ljussken var deras m l. Under den jonglerade glada robotar med stora glas och skapade starka drinkar. Med leenden p l pparna spenderade ynglingar sina pengar f r att kunna n det stadium av lycka som endast dyr sprit kan sk nka. Tv lediga stolar blev upptagna och Herman kn ppte med sina l tt bed vade fingrar. En robot rullade blixtsnabbt fram till dem p sina fem hjul. En metallisk r st inifr n den fr gade vad som nskades. Herman svarade: - Vi tar tv stycken extra starka Rhus, tack! Tv glas med en pulserande gr n v tska f ll ner fr n taket och roboten nickade dem i h nderna p Herman, medan en arm slet t sig pengarna han hade lagt p disken. En lucka ppnade sig i robotens vre del och en pistol uppenbarade sig. Med en puff sk t den ur sig v xeln som landade i Hermans v nstra framficka. - D r fick jag dig ha ha ha, skrattade roboten gl djel st och f rsvann till en annan kund. Herman r ckte ett av glasen till H.C och svepte sedan inneh llet i sin egen drink. Den sura v tskan rann ner i magen p och b rjade l ngsamt ge honom nnu en mening med livet. Sex. - Ragga, sluddrade Herman. H.C nickade inst mmande mellan klunkarna. P mycket ostadiga ben gav de sig ut p jakt. Hermans samtliga perceptionella sinnen var inst llda p n gon av det andra k net och p rekordtiden tjugo sekunder lyckades han lokalisera ett l mpligt offer. Flickan satt ensam vid ett bord och gr vde efter n got i en handv ska. - Jag r poet, sade han. Hon hade ljusbrunt h r, som f ll i v gor ner till axlarna. Hennes leende f rsvann inte fr n hennes l ppar n r han satte sig ner p en ledig stol bredvid henne. En utm rkt b rjan. - Jag r filosof, sade H.C och ramlade ihop framf r den andra flickan. Med en snabb urs kt kravlade han sig upp p en stol och f rs kte komma p ett samtals mne som inte kr vde allt f r mycket hj rnarbete men som nd skulle ge ett intellektuellt intryck. Efter n rmare eftertanke beslutade H.C sig f r att inte f rs kta konversera utan slet med milt v ld tag i flickans arm och drog ut henne p dansgolvet. De f rsvann i vimlet. Herman v nde sig till flickan och sade: - Vad g r en vacker... Brutalt avbr ts han av en kraftig hand som lades p hans axel. Flickan log fortfarande men tittade ver hans huvud. L ngsamt v nde Herman p sig och fann sig sj lv ansikte mot ansikte med ett berg av k tt. Muskler sv llde under en rutig skjorta och tv gon i ett r dmosigt ansikte lovade obarmh rtig leml stning om inte dess vilja uppfylldes med omedelbar verkan. K ttberget grymtade: - Stick. - Jag skulle precis bes ka en toalett, sade Herman kallt och rusade iv g fr n bordet. Den tempor ra d dsskr cken hade skr mt bort hans berusning totalt. Som ett f n stod han mitt bland folket med ett tomt glas i handen och k nde nykterhetens tristess v lla upp inom honom. Han beh vde en drink till. vertygelsen om detta kom n r han pl tsligt m rkte att han tyckte alla omkring honom inte kunde vara riktigt kloka som f rnedrade sig offentligt p de mest bisarra s tt. Roboten serverade honom en Zup Special tillsammans med en usel vits. Herman sl t gonen och drack ur glaset. Ljusramper i taket blixtrade hysteriskt och Herman h rde terigen diskjockeyns r st fr n ett dussin h gtalare: - ...och nuuuu har vi ran att presentera Espu 353 med nnu en nyyy hit som klivit upp p listorna, ja njuut mer, mer... H rda slagverk dundrade och en grov manlig r st b rjade skrika ut sin k rlek till maskiner av metall. Drinken b rjade verka. Herman b rjade fatta tycke f r l ten och kastade sig ut p dansgolvet f r att fysiskt h nge sig t den. En minut tidigare hade han ansett den som ett obsekrivligt br l, producerat av n gon intelligensbefriad galning. Medvetandet f rsvann nnu en g ng till en f r Herman ok nd plats. - Insikter, och nnu mer insikter! H.C filosoferade. Det m rkes tydligt genom hans fr nvarande blick som stirrade upp i taket medan r sten malde p . Fr n sin halvliggade position i den tr nga taxihissens golv studerade Herman hans ivriga gester med h nderna. - Jag minns, sade H.C. Jag minns hur n gon skrek ett budskap till mig. Nu i efterhand inser jag att det var en flyktig mening ur en l t som mina sinnen f ngade upp. Herman dolde sina klumpiga r relser genom att s tta sig upp n r hissen kr ngde till vid ett byte av sp r. - Vad fick du ut av kv llen f rutom detta? fr gade Herman och hoppades hans vink om byte av samtals mnde skulle uppfattas. Men H.C fortsatte: - Det var en obetydlig lek med ord minns jag. Men jag kopplade sammanhanget till n got...nytt. - Nytt? Jag vet inte vad du pratar om H.C. rligt talar g r jag det n stan aldrig. Ibland undrar jag varf r vi inte helt enkelt springer ner till n gon kommuncentral och skriver under ett gifterm lsavtal med n gon. Vem som helst. Inget mera larvande ner till barer, st rre chans att f en b ttre l genhet. Jod , ibland undrar jag varf r... Hissen stannade. D rren ppnades och vitt ljus fr n en lampa s kte sig in i hissen. Herman s g d rren till sin l genhet n gra meter ifr n sig. Han reste sig upp, slog axeln i hissens man verpanel och klev ut p ostadiga ben. Bakom honom pratade fortfarande H.C med sig sj lv. - Utsidan! P utsidan av v ra sinnen och sj lar. Vad finns p ... Sensorer gjorde en snabb koll att inga kroppsdelar var i v gen och st ngde brutalt hissd rren utan att bry sig n mv rt om eventuella djupa filosofiska samtal. Ett vinande ljud h rdes n r H.C f rsvann. Herman v nde sig om och st llde sig framf r sin egen d rr med h nderna f r ansiktet. Allt snurrade runt p det mycket obehagliga men f ga fr mmande s ttet. - Man l r sig aldrig, t nkte han. D rren ppnades. N r den st ngde sig l g Herman redan och sov p golvet i hallen. 4. VINDEN Kallt bl ste vinden. En of rst rbar p se utan inneh ll med en silverf rgad insida rycktes med och seglade l ngsamt ver det kala landskapet. Tystnaden br ts. Ett frasande ljud h rdes n r p sen krockade med en vit v gg och sakta f ll ner till dess fot. Den vita v ggen var en ytterst obetydlig del av en sl t kulle. Kullen str ckte sig mot evigheten. Det var morgon. Solen steg upp ver sin nya horisont. 5. HEKTOR LARRZON & KRAY Interntelefonen anropade. En av Hektor Larrzons nio sekreterare meddelande honom att en tekniker f r n got f retag stod och stampade i v ntrummet och ville demonstrera en ny produkt. - Kasta ut honom, sade Hektor Larrzon bryskt. Mycket kunde han t la, men inte nasare med sina sliskiga f rs ljningsknep och p klistrade leenden. - Han p st r att han har avtalat tid, sade sekreteraren med ett provocerande lugn. Hektor Larrzon slet t sig papperskorgen och gnade snabbt igenom n gra anteckningar han sl ngt. Han konstaterade med en kraftig svordom att han tydligen lovat bort fem av dagens dyrbara minuter till n gon ok nd m nniska. - Sl pp in honom, muttrade han och noterade samtidigt p ett nytt anteckningsblock att han skulle ge sekreteraren sparken p grund av hennes uppk ftighet. D rren ppnades, och under ljudliga st n baxade en l ng man beprydd med runda glas gon in en stor vit kub. Hektor Larzzon ikl dde som vanligt sin misstro med v l valda ord. - Vad i helvete r det d r f r skr p? Att n gon lismare tr ngde sig in p hans kontor med n got som p minde om en enorm sl t sockerbit p hjul v ckte ingen naturlig nyfikenhet. Mannen lutade sig mot apparaten och kippade efter andan. N r han h mtat sig en smula r tade han p sig, r ttade till sin bl overall som bar texten "Ultra Data Industrier" och sade h gtidligt: - Detta r en Kray, v r senaste revolution bland datorer! Hektor Larzzon gav mannen en m rdande blick n r han av misstag hade uttalat det bannlysta ordet "revolution". Teknikern ins g sitt f rsta nederlag och v nde bort ansiktet fr n Hektor Larrzons stirrande gon. I ett desperat f rs k att ter bygga upp ett f rtroende sade han f rtroligt: - Ta er g rna en n rmare titt p ... - Jag vill inte ha n gon j vla rundtur, avbr t Hektor Larrzon och krossade teknikerns sista gnutta sj lvf rtroende. Datorn var lika bred som Hektor Larrzon sj lv och han t nkte minsann inte resa sig fr n sin stol f r att se den ur nnu en ointressant vinkel. Han lutade sig fram ver skrivbordet och fiskade upp en cigarr ur en brun l da. - veraska mig med n got nytt eller f rsvinn! Teknikern k nde hur svetten b rjade forsa ner ver pannan. Med skakande h nder b rjade han fumla ver ett tangentbord som var kopplad till datorn via en kort sladd. - Som du... ni ser anv nder jag ett tangentbord f r att aktivera datorn, sade teknikern. Men n r datorn r i bruk r det verfl digt. Vi p Ultra industrier har arbetat l nge och h rt p just den h r nya modellen och den finns nnu s l nge bara i denna prototyp... Hektor Larrzon tittade nonchalant ut genom ett f nster medan han blossade p cigarren. Stressad och med ett psykiskt sammanbrott inom r ckh ll bad teknikern till en h gre makt att maskinen skulle fungerna utan problem. Det gjorde den inte. N r teknikern med ett nerv st leende f rkunnade att datorn nu skulle vara redo exploderade n gonting inuti den med en sm ll. Hektor Larrzon tittade lungt p teknikerns f rvridna ansikte och sade med en ovanligt sansad st mma: - Charmigt. Vi r inte imponerade. F rsvinn. Jag ger dig tre sekunder. Ett... Tv ... D rren slog igen. Teknikern var f rsvunnen. Datorn stod kvar som ett monument ver misslyckandet. Hektor Larrzon skrattade skadeglatt och beslutade enh lligt att arbetsdagen var slut f r hans del. vriga anst llda i kommunens palats hade fem timmar kvar. Han var just i f rd med att l mna kontoret d en r st h rdes. - Jag... r oraklet Kray. Ni... r min herre. Hektor Larrzon gapade av f rv ning. Den vita metallkuben som f r n gra minuter sedan hade varit en h g med skr p var i f rd med att smickra honom. Detta var v l v rt att unders kas n rmare. Ett slugt flin kr p l ngsamt fram p hans l ppar. - Detta verkar vara b rjan p en l ng v nskap, sade han. 6. HERMAN HANSSON Det var sl seri med tid och absolut inte n dv ndigt att l ra sig vad som h nde f re den nya v rldens tillkomst, menade roboten. Historien ber ttar inte varf r den nya v rlden byggdes, bara att den var en n dv ndig f rnyelse av den gamla. Men hur, var och varf r den nya v rlden byggdes var som sagt inte intressant. Herman r ckte upp handen. En blixt slog ner i hans bakfulla hj rna men han var tvungen att fr ga. - Jag f rst r inte. Det m ste v l vara intressant att veta varf r vi lever som vi g r? Ett sus gick genom klassrummet. Att n gon frivilligt st llde en fr ga h rde till ovanligheterna. Att den ven motsatte sig l rarens inprogrammerade sikter var nnu m rkligare. Roboten svarade: - Som sagt, det r icke av intresse att l ra sig n got om den gamla v rlden. De misstag de begick kan vi icke l ra oss n got av! Misstag vi icke kan l ra oss n got av r icke av intresse att l ra sig! - Men i rent popul rvetenskapligt syfte... - Fyra obstinatpo ng, Herman Hansson! - Jag vill ju bara veta vad... - FEM obstinatpo ng! K ra n n, har du ingen uppfostran alls? Herman tystnade och sj nk ner i b nken. Det var ingen id att f rs ka tvinga en l rarrobot att ber tta n got den inte ville ber tta. Hermans obstinatpo ng var l ngt ifr n den gr ns d reglering skulle komma p tal, men ofr nkomligen pinsamma plumpar i protokollet. Roboten m rkte att Herman gav upp sina l jliga fr gor och fortsatte f rel sningen. - Den nya v rlden, som vi idag k nner till som V rlden2.0, skapades f r att r dda de f verlevande efter den gamla v rldens usla leverne. Den gamla v rlden r borta, och vi kan gl dja oss t att den nya v rlden r fri fr n alla felaktigheter som den gamla v rlden inneh ll. F r m nga m nga r sedan bestod den nya v rlden endast av tv stora st der, SuperOslo och Nya London. Under SuperOslos avl nga kupol styrde env ldigt den upplyste despoten Harold 2000, en mycket avancerad robot. Harold 2000 skapades av ett ok nt geni, troligen en av pionj rerna bakom den nya v rlden. SuperOslo utvecklades snabbt till en rik och v lm ende stad med hundratusentals lyckliga inv nare vilka prisade sin lskade diktator. Nya London styrdes dock inte verhuvudtaget. Anarki och mis r fl dade under stadens smutsiga kupol. Sabotage och terrord d satte alla k rnsolar och datoriserade n tverk ur funktion. I femtio r levde de stackars krakarna till inv nare i Nya London i kaos och el nde tills Harold 2000 slutligen tog saken i egna h nder. Tusentals frivilliga marscherade genom den l nga tunnel som - p den tiden - var den enda kopplingen mellan de tv st derna. N r de n dde Nya London b rjade en l ng och bitter kamp som p gick i flera m nader. Ur kriget steg ett nytt, vackert och befriat samh lle fram p stadiga ben. Harold 2000 tog dmjukt makten ven ver Nya London, och ndrade dess namn till det mer passande Nya Nya London. Efter fr lsningen av Nya London ans g Harold 2000 att m nniskan nu var mogen. Det tunga ansvaret att fatta egna beslut l mnades under h gtidliga former ver till en utvald skara medborgarei SuperOslo. Dessa medborgare organiserade sig i n got som r mycket likt det system vi har idag, med en styrelse som beslutar i viktiga fr gor. Harold 2000 styrde ensam Nya Nya London i ett par r till innan han sluligen l mnade ver makten till folket ven d r. hade han gjort skisser ver hur samfundet V rlden2.0 skulle komma att se ut. Med t rfyllda gon bevittnade de demokratiskt styrda inv narna i SuperOslo och Nya Nya London hur Harold 2000 frivilligt kortsl t sin elektroniska hj rna och - p robotars vis - dog. Tystnadens f rlamande t cke lade sig ver st derna f r ett gonblick tills sorgen passerat och ersatts av en stark patriotism. Folket styrde sj lva. De var mogna. Raka i ryggen och med stolta steg m ttes de tv styrande grupperna och satte planerna om V rlden2.0 i verket. St derna skulle forts tta att styras enskilt men utbyta varor och tj nster n r det var n dv ndigt. Nya Nya London bytte ter namn. Denna g ng till Nya Nya Nya London, som den ven heter idag. Den nya v rlden har lyckats utrota de flesta av m nsklighetens primitiva beteenden utom det v rsta av alla t nkbara: den verdrivna sexualiteten. I katastrofal takt kade antalet m nniskor och snart ins g samfundet att nya st der var tvungna att byggas. Tredje Staden byggdes f rst. Men sj lvklart r ckte inte den till. Mer st der byggdes och vi r nu uppe i ettusentrettio st der efter alla dessa r. MegaStockholm var den sjunde i raden och r p s vis en mycket gammal stad! Roboten st llde sig automatiskt i givakt n r den talade om n got som eleverna borde vara stolta ver. Herman tog tillf llet i akt och kastade upp handen. Roboten var m rkbart irriterad n r den ilsket fr ste: - Jaha, vad r det NU d ? - Det r en sak jag inte f rst r, b rjade Herman. Om m nniskorna i SuperOslo och Nya Nya Nya London byggde Tredje Staden och de efterf ljande st derna, vem byggde d ... Roboten f ruts g fr gan och avbr t honom bryskt. - ...som jag tydligt sade, r det icke av intresse att veta det. Basta! Sex obstinatpo ng plus en dumhetspo ng f r din del! N gra i klassen fnissade. ver hundra dumhetspo ng innebar f rflyttning till en s mre skola. Herman hade under sina r i skolan lyckats skaffa sig nittiofyra dumhetspo ng. Roboten dolde ingenting. Den hade inga kunskaper om vilka som hade byggt st derna. Den kunde bara konstatera att vissa kunskaper var utan v rde, helt enkelt eftersom den inte var matad med just den informationen. - MegaStockholm! utropade roboten. Denna vackra stad om r v rt hem och v r framtid. Tillsammans kan vi skapa den utopi som grundarna av nya v rlden f ruts g skulle komma! Men vi m ste k mpa, arbeta, slita! M nga av er kommer inom kort att ha er framtid planerad ty MegaStockholm m ste expandera! Roboten gjorde en konstpaus. - Flera av er generation kommer att bli utvalda f r det rorika uppdraget att bygga en ny stad! N gon fl mtade till. En flicka utbrast: - r det sant? Vi? Kommer vi att f bygga en ny stad? Roboten h jde handen och tystade henne. Under normala f rh llanden hade hon redan suttit utanf r klassrummet med en h g v lf rtj nta varningar, men roboten gjorde ingenting. Ryckigt pressade den fram ett mekaniskt leende mellan vita, kalla l ppar. - Det r sant. Beslutet fattades idag av kommunstyrelsen. Tv timmar tidigare: - Tv ngskastrering! Eller en ny j vla stad! skrek Hektor Larrzon n r han fick syn p statistiken ver stadens befolkningstillv xt. Kurvan pekade i en brant vinkel upp t och f rutsp dde en framtid i tr ngsel med akut brist p f do mnen och rent vatten. Hektor Larrzons gon vilade fortfarande stelt p pappret n r id n kr p fram i hans huvud. - Men d r har vi ju det, sade han utan att n gon lyssnade. Jag ska bygga en ny stad! En ny stad att h rska ver! Makt glimmade till i hans gon. Hans tunga var p v g att ramla ur munnen. Saliv droppade mot skrivbordet. I ena h rnet av kontoret stod den vita kuben, smakl st dekorerad med en hopknycklad plastmugg. Kallt kaffe rann sakta ner ver kubens kant och lade en brun str ng ver texten KRAY. Kuben talade med en metallisk r st. - Hektor City. Nya st der byggdes mycket s llan. Den senaste var Sel-Don, bel gen ungef r hundra st der ifr n MegaStockholm. Det var ver ett rhundrade sedan staden byggdes av arbetare fr n Nju Paris. Ingen visste exakt hur en stad byggdes. I skolan (d r alla sanna sikter om V rlden2.0 friskt exponerades) framst lldes arbetarna st ndigt som hj ltar, starka och friska m n och kvinnor som l mnade sin hemstad under gl djerika hyllningar. Filmer visade gr tande m drar och stolta f drer som kramade om sina s ner och d ttrar i avskedets stund. Appl der och hurrarop ekade d de vandrade vidare till platsen f r den nya staden, via ok nda tunnelsystem. M nga l nga r senare, l ngt efter att b de m drarna och f derna d tt, ppnades den nya staden f r inflyttning. Nybyggarna slet sig ur tr ngseln och flydde till den nya friheten. Hj ltarna var kvar, nu som tr tta gamlingar, of rm gna att orka n got mer. De kunde ofta inte ens tala. De ville bara vila. Vila ut, i sin nya stad. Staden var f r ett kort gonblick ett monument ver deras slit, innan de f ll i gl mska. I klassrummet funderade ingen p h rt arbete och slit. Herman k nde ven han en viss reflexm ssig gl dje ver att kunna vara en av de - inom n gra r - utvalda arbetarna. Roboten framf r eleverna, var inte l ngre en stel robot. Han var en fader som lyckliggjort sina barn med nyheterna. Roboten talade lungt, utan tecken p ilska. - Lugna eder, lugna eder. Nu m ste vi terg till lektionen. Kom ih g att framtiden ligger i arbetarnas h nder! Fr gor om detta mne? Inte det, n ... Herman utnyttjade tillf llet. - Jo, jag undrade en sak till... Roboten suckade. N gon insinuerade med en f raktfull fnysning att Herman Hansson var p v g att g ra bort sig igen. - N r vi nd var inne p mnet om kupolerna s r det en fr ga som jag l nge funderat p ... Sanningen var att han inte alls funderat speciellt l nge. Bara n gra f minuter. Roboten hasplade reflexm ssigt ur sig en klyscha f r att st rka sin position i klassrummet. - N r det g ller fr gor kan de besvaras av de visa. I detta samh lle r de visa l rare. Jag r l rare. St ll fr gan. - Vad finns utanf r kupolerna vi har ovanf r oss? Roboten var tyst l nge. Svaret tycktes ligga l ngt inne i dess hj rna av metall och plast. J rnklubban var redan p v g att m tta ett slag d roboten svarade: - Ingenting. Herman tyckte sig ha h rt svaret f rut. Andra i klassen visste precis var de h rt det tidigare. Minnen v cktes till liv fr n de f rsta dagarna i skolan. L raren (som d var "l rare" och inte robot i elevernas gon) hade f rklarat hur allting fungerade. P en liknande fr ga hade svaret ven d varit ett kort "ingenting". Men nu kr vdes ven en logisk f rklaring varf r det f rh ll sig p det viset. Elever i h gre klasser accepterade inte svar med bara ett ord. Roboten var v l medveten om detta. - Det finns ingenting. Ty om det funnits n gonting vad skulle det vara? Alternativen r tv ; antingen tomhet eller ytterligare en kupol bortom v r egen kupol. Om det finns tomhet, vad skulle d ligga bortom tomheten? En o ndlig tomhet? Om det ist llet finns ytterligare en kupol, vad finns bortom DEN kupolen? En till kupol? En till och ytterligare en till? Kupoler i all o ndlighet. Ingenting kan vara o ndligt! Evigheten r enbart ett filosofiskt begrepp, utan anknytning till verkligheten. Ty vad skulle finnas bortom o ndligheten, tomheten? En till kupol, kanske? 7. RAINER & HARRY I m rkret satt tv m n. Deras ansikten lystes upp av ljuset fr n den datask rm som de intensivt studerade. Ord, meningar, texter beprydda med olika datum rullade sakta f rbi deras granskande gon. Rummet var litet, men fyllde sin funktion. P golvet l g sladdar, i ol sliga trassel, tillsammans med osorterade h gar av komponenter till olika datorer och terminaler. Den ene mannen ryckte till och v nde sig hastigt om. - Jag tyckte jag h rde n gonting. - Dumheter. Mannen v nde sig tillbaka mot sk rmen, men misstron lyste i hans gon. - Man kan aldrig vara s ker. - Det kan man visst. ratal av stillasittande hade lagt sin pr gel ver m nnen. Den ene f rs kte d lja sin redan putande kalaskula genom att dra uppm rksamheten till sin r st, som st ndigt gick upp i falsett. Den andre bar alltid senaste mode och kompletterade kl derna med en enorm ring runt ett av sina tjocka fingrar. Ringen pulserade med hj lp av radioaktiva mnen i olika f rger. Mannen hade konstruerat den sj lv. Det var hans stolthet. L ngt inne i den skimrade f rgerna kunde man urskilja hans namn, skickligt ingraverat i en bit kritisk massa: Rainer. Flimrande svarta bokst ver mot en iskall vit bakgrund rullade fr n botten av sk rmen upp t och f rsvann n r de n dde toppen. Mannen med ringen g spade. - Jag b rjar tr ttna p det h r, Harry... eller jag menar Turbo. - Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig f r det d r, Trainer! Det sista ordet uttalades med en viss gl dje. Datorns h rddisk gav ifr n sig ett tjutande l te d den andre mannen dr mde n ven i det rangliga bordet och sade irriterat: - Herregud! Har jag inte sagt att jag inte vill h ra det ordet! Jag ska minsann... Gr let p gick i fem minuter tills mannen som kallades Turbo h jde handen och avbr t den andre mitt i en mening. Fl kten fr n datorn skapade ett antiklimax i den pl tsliga tystnaden. - D r har vi v r man, sade han. Rainer kastade en snabb blick mot sk rmens text och utropade: - Han? H ! Harry, nu f rv nar du mig verkligen. - Och vad menar du med det? r han f r ung kronologiskt sett eller r det bara ytterligare en av dina argumentl sa sikter? Lita p mig, det h r r en av de b ttre jag n gonsin har hittat. - VI hittat, r ttade Rainer och b rjade motvilligt l sa informationen p sk rmen. N r han var klar lutade han sig tillbaka och tittade med en besegrad min ner i golvet. - Du kan ha r tt. En n rmare granskning av denna individ kanske inte skulle skada... Harry flinade verl gset. - Jag har alltid r tt. En dag borde du l ra dig det! De satte ig ng omedelbart. Allt som beh vdes samlades ihop och packades ner i smidiga v skor innan de l mnade rummet. 8. HERMAN HANSSON Det var s llan Herman anv nde gatorna. Det var dels enklare att f rflytta sig runt i staden via taxihissar och jetbussar, men dels mycket tryggare. Risken att man skulle bli r nad i ett offentligt transportmedel var lika med noll. vervakningskameror och civila ordningsrobotar s g till att alla former av vergrepp inom statens egendom omedelbart rg rdades. Ingen slapp undan. P de ppna gatorna utomhus var det annorlunda. De r knades som slum, och slum befattade sig inte en normal m nniska med. Det var fel att befinna sig under ppen kupol, tryggheten l g i att ha fyra skyddande v ggar omkring sig. Den som frivilligt gav upp den tryggheten kunde inte heller r kna med att stadens skattebetalare skulle st lla upp med skydd. Gatorna l g tysta och de. Avenyer av kala h ghus str ckte sig t alla h ll. Herman vandrade planl st omkring utan n got distinkt m l. Sporadiskt passerade en ensam figur eller en skramlande gatubil. L ngt inom sig visste Herman vad som kunde h nda i v rsta fall: N r som helst kunde en sj lvmordskandidat kliva fram fr n en gr nd och med uppgiven st mma kr va honom p hans v rdef rem l. R naren skulle uttala hotet l ngsamt och upprepade sig ett par g nger f r att vara s ker p att n gon sensor i v ggarna uppfattade orden. Efter det var det bara f r r naren och offret att s ga sina sista h gtidliga ord och v nta p kalabaliken som skulle komma att bryta ut n gra gonblick senare. Sensorerna meddelade n mligen tusentals v ntande j gare att kriminella handlingar p gick. Med adrenalinet sprutande kastade sig j garna in i sina gatufordon och k rde omedelbart till platsen f r brottet. Visserligen krockade ver h lften med v ggar eller andra vansinnesk rande j gare, men de som lyckades n fram bel nades med n jet att f utrota brottslingen med hj lp av bastanta krutvapen. I den vilda eldstrid som utbr t str k ofta ven andra j gare och brottsoffret sj lv med, vilket var en beklaglig baksida av medaljen. Men det var sj lvklart inte straffbart - j garna hade bara gjort sin plikt. Var man inte j gare p heltid kunde man med f rdel hyra vapen, fordon och en dagslicens vid en j garstation och p s s tt skaffa sig en sp nnande heldag f r sig sj lv eller med familjen. Herman visste att de ppna gatorna var farliga. Men f r tillf llet verkade ingen plats i MegaStockholm trygg. Robotens f rklaring till kupolernas uppbyggnad hade v ckt n gonting inom honom. En of rklarlig ngest, som n stan p minde om klaustrofobi. Att han ven verkade vara ensam om den k nslan i en stad p en halv miljard inv nare gjorde inte saken b ttre. Tankar malde i hans huvud. Han ville ha svar, men han fick aldrig n gra. Det k ndes som att vara f rlamad. Ovanf r honom lyste en k rnsol med ett svagt sken. En uppv rmd vind bl ste genom gatorna och tj t klagande. P l ngt avst nd kunde han se en gestalt som l ngsamt n rmade sig. - Ingen v g ut, sade Herman. Ingen v g ut... Det fanns en mur inuti hans hj rna som hindrade honom fr n att t nka logiskt. Allt han kunde konstatera var att det inte fanns en v g ut. Men ut ur vad? Svaret var n ra, men nda s l ngt ifr n. Gestalten passerade. Det var en lde man som vandrade f rbi honom med tomma gon. Frestelsen att uttala ett hot mot mannen hade varit skr mmande n ra. Om det inte fanns en v g ut i detta liv, kanske det finns i n sta... Herman ruskade p huvudet. Han var p v g att f rlora kontrollen ver sig sj lv. En ohygglig framtidsbild d k upp framf r hans gon, d r han satt som en lallande idiot vid MegaStockholms MegaSjukhus obotliga avdelning. Han ruskade p huvudet igen. Denna g ng en smula v lsammare. Snabbt letade han reda p en d rr till insidan. Taxihissen var inte tom, vilket Herman hade hoppats. Tv ldre damer, kl dda i l jligt f rgranna kl der, skulle tydligen till samma hus. Taxihissen inneh ll fyra stolar, tv av dem var upptagna av damerna sj lva och de andra tv av deras handv skor. Resan verkade bli mycket l ng. Efter att Herman klivit in i hissen b rjade damerna omedelbart tala om ungdomars brist p respekt, usla kl dsmak och l ga intelligens - j mf rt med den mogna generationen. Herman f rs kte att inte l ta sig provoceras. Om han yppade n gonting elakt till en ldre dam kunde han bli skyldig att betala stora belopp f r psykiskt lidande. Damerna var tydligen erfarna. De visste vad de skulle s ga f r att f honom att vilja argumentera. Falska p st enden, billiga utalanden - allt f r att f honom att ppna munnen. Varje liten del av Hermans kropp skrek "svara! argumentera! krossa dem med retorik!". Men det skulle inte vara v rt det. En l tt skakning k ndes n r hissen kopplade in sig p direktbanan till hus 15. Herman sl t gonen av l ttnad. Snart skulle han vara hemma. Men han hade fel. Hissen stannade pl tsligt. Ljuset slocknade men t ndes igen. Herman ppnade gonen. Hissen hade bromsat in och stannat mellan tv v ningar. En av damerna tittade med en spelad f rskr ckelse upp i taket och utbrast med ett f rtjust kvitter: - Nej, nu d r vi! Herman v nde sig bort i avsmak. D den var n got han inte ville bli p mind om just nu. Han hade just konstaterat att han var inne i en djup livskris. S fort han hade kommit hem skulle han ta reda p var n rmaste psykolog fanns. Hissen stod still i flera minuter innan den makligt b rjade r ra p sig igen. Tydligen hade den stannat v ningen under Hermans l genhet, n got som inte gjorde saken speciellt b ttre. N r han kommit ur hissen och f rs krat sig om att de tv vriga passagerarna f rsvunnit upplevde han n gra sekunder i lycka. Men den k nslan f rsvann snart n r han kom in i l genheten. N r man bott i samma l genhet i flera r l r man sig vissa saker. Man vet vilka ljud som kan v ntas fr n de omgivande l genheterna och sina egen. Vissa obetydliga detaljer l gger man m rke till, f r att sedan gl mma bort. Kanske blir man p mind om dem n r de f r ndras, kanske inte. Snart ins g Herman att n gon hade varit inne i hans l genhet f r bara n gra minuter sedan. N gon som brutit sig igenom alla l s, men inte l mnat synliga sp r. 9. HEKTOR LARRZON & HELMER THORN Helmer Thorn hade som vanligt vaknat ur sina terkommande mardr mmar med ett skrik av fasa, samlat sig och tagit sig till sitt kontor f r att p b rja dagens tortyr av sig sj lv. Innan hans ens hunnit s tta sig ner hade telefonen ringt och meddelat honom att samtliga arbetare vid TM Kemi, som utvecklade reng ringsmedel, hade sagt upp sig och gnade sig nu t att supa p heltid. Inga nya m nniskor hade varit intresserade att ta ver arbetet vilket hade f tt datorn att automatiskt spr nga det ol nsamma f retaget i luften. TM Kemi hade varit en av de sista effektiva f retetagen i staden Brossel. Helmer Thorn bad en stilla b n att exporten av syntetiskt kaffe inte skulle upph ra och f rs kte s tta sig ner i den vingliga kontorsstolen igen. Denna g ng hann han halvv gs innan datorn meddelade honom att de personall sa sjukhusen nu var totalt verfulla av m nniskor som led av olika v lf rdssjukdomar. Helmer Thorn beslutade sig f r att inte g ra n got t saken. Erfarenhet visade att patienterna nd inte ville ha n gon behandling eftersom de led av kronisk delerium tremens som medf rde att de f rs kte d da alla som kom i deras v g. - L t problemen l sa sig sj lv... sade han och straffades snabbt med en elektrisk st t fr n stolen. Med ett svagt skrik fl g han upp och b rjade gnida det nyss uppkomna br nnm rket p ryggen. - Leve demokratin, muttrade Helmer och gjorde ett nnu ett f rs k att s tta sig ner. Denna g ng lyckades han, utan att demokratif rsvararen m rkte att han sade n got opassande, och problemen kunde b rja str mma ur telefoner andra kommunikationer. Det enda kontor som numera anv ndes inuti kommunens palats var det som Helmer Thorn satt i. De gr v ggarna tillsammans med det dammiga betonggolvet och det verfulla skrivbordet skulle f vilken m nniska som helst att bryta ihop, f rutom honom. Femton r av arbete hade h rdat honom, och han uppskattade inte visuella sk nheter l ngre. Goda nyheter som ber rde hans arbete d remot lskade han. Den senaste goda nyheten fick han f r sex r sedan, d en unders kning visade att en majoritet av stadens inv nare uppskattade hans arbete och hoppades att han skulle sitta kvar vid makten i m nga r till. Han hade unnat sig ett kort utrop av lycka innan han ins g att han faktiskt skulle sitta kvar vid makten i m nga r till. M nga, l nga r till... Vem ville ta ver makten n r det inte fanns n gon? Trots att hans styre kallades diktatur av elaka tungor s l g makten hos folket - bokstavligt talat. Det var ingen id att f rs kta fatta radikala beslut. Passade inte f r ndringarna folket, blev det inte av med saken och d rmed basta. Passade f r ndringarna folket kunde det finnas en chans att n gon genomf rde de praktiska l sningarna, under f ruts ttning att det inte kr vde n gon fysisk anstr ngning. Ofta dagdr mde Helmer Thorn. I hans fantasi sparkades d rren till hans kontor upp av bev pnade brottslingar som tr ngde sig in och tog makten. En snabb revolution. Han skulle naturligtvis g ra motst nd. Men inte mycket. N r telefonen ringde f r nionde g ngen v ntade sig Helmer Thorn nnu ett meddelande av sorg, panik eller kaos. Som en sj lvmordskandidat lyfter pistolen mot tinnigen lyfte Helmer Thorn luren och st nade: - Vad r det nu som g tt snett? R sten i anda nden veraskade honom. Det var Hektor Larrzon fr n MegaStockholm. - H r g r ingenting snett! ven om det g r det hos dig beh ver det inte g ra det h r, f r h r r det inget som g r snett. Helmer Thorn funderade lite ver vart logiken l g i p st endet innan han fortsatte. - Vad r det du vill oss? Hektor Larrzon harklade sig f r att klarg ra att han faktiskt hade n got vettigt att tala om. - Helmer, det r uppenbart att du beh ver hj lp i ditt arbete... - Det var det fr ckaste vi h rt, vi har verkligen... - ...s d rf r har jag ett f rslag jag vet att du kommer att uppskatta. Helmer Thorn tystnade. Han hade god lust att be den d r verl gsne idioten fr n MegaStockholm att dra t ett varmare st lle, men ena sidan kunde det kanske komma upp n got intressant f rslag. Han beslutade sig f r att kompromissa, med hedern i beh ll. - F rslag? Vi beh ver inga "f rslag". Men l t oss h ra vad du har att s ga, kanske kan vi f oss ett gott skratt! Hektor Larrzon bet ihop t nderna och undvek att exponera sin ilska ver Helmer Thorns l jliga s tt att st ndigt kalla sig f r "vi". Diskret knycklade han ihop nnu en halvfull plastmugg och kastade den ver rummet. En ngande, svart s rja smetades ut ver v ggarna och golvet. Det var syntetiskt kaffe fr n Brossel, en l glig slump. - Lyssna nu Helmer, jag t nker inte tala om f r dig hur du ska styra din stad f r det vet jag att du kan, lj g Hektor Larrzon. D remot, fortsatte han med en myndigare ton, vet jag att du inte r som alla andra styrande diktatorer runt om i V rlden2.0. Du utnyttjar inte dina befogenheter f r egen vinning... - Det g r vi visst! - Men inte p det viset. Du har inte f rslavat ditt folk. Du... - F rvisso, det har vi ju inte! Hektor Larrzons h nder s kte i blindo efter n got att krossa. Ett av hans hemliga motton var att folk som avbr t honom borde skjutas. - Du har enorma kunskaper. Du kan styra en hels stad ensam! Det... - Vi vet, vi vet... Hektor Larrzon drog in ett djupt andetag. Nog med smicker. Dags att g rakt p sak. - Helmer! Vad jag vill ha sagt r... Nu kommer han att l gga fram ett f rslag, t nkte Helmer Thorn. Han t nker tala om f r mig hur jag ska underl tta mitt styre. F rslaget kommer att l ta bra, och jag kommer att sk nka honom frikostiga l ften. Allt bara f r att sedan f nnu ett ngestanfall n r jag uppt cker att det inte g r att genomf ra id erna i praktiken. Helmer Thorn hade varit med f rr. Han beslutade sig f r att avbryta samtalet och slippa nnu ett framtida nederlag f r sitt ego. - Tack det r cker! sade han snabbt. Vi r str ngt upptagna. Adj ! Munnen var fortfarade ppen p Hektor Larrzon n r f rbindelsen br ts. Besviket dr mde han luren i skrivbordet, f r att sedan kasta hela telefonen p Kraykuben. Han reste sig upp och satte sig ner. Sedan reste han sig snabbt upp igen. Ilskan rasade inom honom. Han pekade anklagade p kuben. - Attans! Det gick t j vlaranammahelvete! Din usla maskin, dina id er torkar jag mig i arslet med! Utan att klaga svalde kuben f rol mpningarna genom sina mikroskopiska mikrofoner. Med samma metalliska och lugna r st sade den: - Lugna Eder. Vi f r ndra taktik. Utan tvekan kommer Ni att vara herre ver Brossel inom en vecka. Mina planer kan icke misslyckas! Kuben s g p sitt evighetsbatteri som om det hade varit en karamell. Elektriska impulser f rvr ngde gammal logik och anpassade dem till nya f rh llanden. Data analyserades och kasserades tills den perfekta l sningen klarade alla tester. Kuben talade med en articifiellt sj lvs ker r st: - Tro mig, jag har flera ideer i bakchipet... 10. HERMAN HANSSON Han gick med snabba steg genom l genheten. Ingenting verkade vara stulet. (r ttelse: Ingenting av V RDE verkade vara stulet, Herman hade inte st dat p ratal). Hans mest dyrbara godel - Hrobert - stod fortfarande i sitt h rn. - Hrobert, har det varit n gon inne i l genheten medan jag varit borta? Hroberts svarta sk rm t ndes n r hans namn sades. Bilden flimrade till och l ngsamt kom datorn till liv. R sten var stelt neutral. - Ingen har varit h r. Kommunens unders kningsgubbar var h r f r en m nad sedan och har inte terv nt. De konfiskerade visserligen dina analyser om MegaStockholm som utpoi men... - Jag menar ingen fr n kommunen, Hrobert. Har det varit n gon annan person inuti min l genhet idag? Svara! Tystnad. Svaret uteblev. - Hrobert, har (paus) det (paus) varit (paus) n gon (paus) h r? Den goda elektroniska modersr sten gjorde sig p mind ur Hrobert h gtalare. - Jag tycker inte om hur du behandlar mig, Herman. Det verkar som du inte trodde jag uppfattade vad du sa och.. - Du undviker och svara p min fr ga. - Det har inte varit n gon h r. Men det k nns s , t nkte Herman. Men Hrobert r av en annan uppfattning. Han k nde sig f rvirrad och samtidigt skr md. L genheten var privat omr de, han sl ppte inte in n gon frivilligt. Kommunens unders kningsgubbar tog sig in p annat s tt, men det hade han vant sig vid. De l mnade dessutom alltid en lapp med en lista p vad de konfiskerat, "Din trygghet i Ditt samh lle tra-la-la". - Tack Hrobert. Det var bara det jag undrade. Kanske inbillade han sig alltihop. Dagens sj lvst llda diagnos att han tydligen led av n got fel i hj rnan hade kanske utl st f rf ljelsemani. Han tittade p den digitala klockan som lyste i h rnet av Hroberts sk rm. Fortfarande kontorstid. Han kunde ringa apoteket och fr ga om det fanns n gon medecin som kunde hj lpa honom. - Hrobert, ring upp apoteket. Uppkopplingen gick fort. Men ist llet f r en sammetslen r st som fr gade om hans problem svarade en automatisk telefonsvarare. - V lkommen till Centralapoteket. Vi har st ngt. F rs k imorgon. F r akut hj lp... Nu k nde hans sig verkligen sjuk. Han tittade p Hroberts klocka igen. Enligt den skulle det fortfarande vara tio minuter kvar av kontorstiden. Sedan tittade han p sin eget armbandsur. Den visade samma tid som v ggklockan bakom honom. B da gick en kvart fortare n Hroberts. - Hrobert, vad fan r det med din klocka? - Gillar ni inte att den r digital? Er nskan r min lag! Vill ni ha den analog, solvisare, timglas... - Den g r ju fel! - Det g r den inte, svarade Hrobert. - Det g r den visst! Hrobert fn s till och f rsvann ut p n tet i en svindlande f rd tur och retur till supercentraldatorn. Resan var snabbt ver. - Du hade r tt. Min internklocka gick femtom minuter, fyra sekunder, nitton hundradelar och etthundrafem tusendelar fel. Misstaget r korrigerat. - Femton minuter! utropade Herman. Enligt handboken ska du bara ha en f rsumbar felmarginal p en tusendel var biljonte r! Och det ska dessutom vara "i v rsta fall"! Hrobert l t sig inte imponeras av sina egna finesser. - S nt h nder. Vi lever i en tid d x-faktorn ibland leker med oss. Svaret r rde om i Hermans medvetande, hans huvud exploderade i en orgie i f rvirring. "S nt h nder". S nt h nder inte! Ur kaoset steg pl tsligt ett bisarrt - men glasklart logiskt - svar p fr gan vad som egentligen hade h nt. N gon (denna eviga "N gon"!) hade genomf rt det om jliga att st nga av Hrobert och sedan sl p honom igen. Under femton minuter hade hans l genhet varit obevakad, larmet borta och Hrobert i en tidl s dvala som han inte ens sj lv hade vetat om. Under dessa femton minuter hade n gon r rt sig fritt inuti hans l genhet. Den krypande k nslan av att n gon stod bakom honom fick Herman att hastigt v nda sig om. Det var ingen d r. Han var ensam i l genheten. 11. RAINER & HARRY Avgrunden under honom var tillr cklig motivation f r att han skulle f extra krafter. Han befann sig i schakt 4. Harry v ntade tre v ningar ovanf r honom. Svetten droppade fr n pannan och ner ver gonen. N r han v l tagit sig upp f r den lodr ta v ggen skulle han med gl dje tala om f r Harry hur mycket han uppskattade att g ra alla fysiska arbeten ensam. F rvisso, t nkte han bel tet, skulle Harry nog inte ens klara av att hantera magnetskorna. Det kr vdes en tr nad person f r att ta sig upp f r insidan av ett hisschakt med magnetskor och handskar. Att h lla takten var det viktigaste. Handske, handske, sko. Sko, handske, handske. Han var en tr nad person och klarade av det, trots sin of rdelaktiga kropp. L ngsamt, utan att titta ner mot det svindlande djupet, kl ttrade Rainer upp t. Ingen hade sett honom n r han hade knuffat upp hissd rrarna och klivit in p v ning sexhundratio, och ingen hade sett honom n r han tog sig tillbaka samma v g. Handske mot v gg. Sko mot v gg. Lyfta p benet. H va sig upp. Om och om igen. Absolut ingen on dig vila. Ryggs cken kunde lika g rna ha varit full med sten ist llet f r arsenalen av hemmabyggd teknologi. Trots att han gjort sig av med h lften av prylarna under operationen v gde den fortfarande f r mycket f r att vara bekv m. En v ning kvar. - Det r snart ver, sade han uppmuntrande till sig sj lv men ngrade sin injudan till trubbel sekunden efter. En varningslampa b rjade lysa fr n v sten. Kvickt drog han ut extramagneterna fr n midjan, kontrollerade att han satt ordentligt fast och f llde fram radarn. Sj lvklart. En hiss var p v g fr n botten och upp t. Av hastigheten att d ma skulle den inte stanna f rr n l ngt ovanf r honom. Inga sidosp r fanns, den var tvungen att k ra ver honom f r att komma fram. Den var ungef r hundra v ningar nedanf r. Snabbt utr knat skulle den vara ver honom om drygt nittio sekunder. Det var ovanligt kort tid - radarn borde ha uppt ckt faran l ngt innan. Men det fanns inget att g ra t saken nu. I f rsta hand m ste han r dda sig sj lv. D rren till hisschaktet ovanf r honom var inom r ckh ll. Snabbade han p kanske han skulle hinna kl ttra upp, avkoda d rren och ppna den. Men det fanns f r mycket att f rlora p en s dan man ver. F rlorade han takten skulle han falla ner och utan tvekan sl ihj l sig. Att avkoda en d rr under stress var uteslutet. Han ryckte till sig kommunikationsradion fr n benet. - Harry, se till att hissen stannar p din v ning, sade han och f rs kte h lla r sten lugn. Anv nd sedan Detomaxen mot d rren! Svaret kom snabbt. R k och eld slog ut ovanf r honom, tillsammans med en dov knall som ekade fruktansv rt i det tr nga schaktet n r spr ng mnet slet upp d rren. Rainer tryckte sig t tt mot v ggen och blundade h rt n r f rvridna metallbitar f ll ner. Hissen var fortfarande p v g. En minut. Han r rde sig inte. Nu kunde han se hissen nedanf r honom. Den b rjade sakta in. N r den var mindre n fem meter ifr n honom l sgjorde han sig fr n magnetskorna och handskarna och hoppade. Br te fr n den splittrade d rren l g i drivor p hissens tak och han landade illa. F tterna vrickades, vassa metallbitar skar honom. Men sm rtan fick v nta. Han var tvungen att genomf ra en prestation till innan han slickade sina s r. Siluetten av Harry i d rren n rmade sig raskt. Hissen gick l ngsammare, men inte tillr ckligt f r att han skulle kunna kliva av den med ett graci st svanhopp. N r han s g gonvitorna p Harry kastade han sig ut ur schaktet och in i korridoren. Harry fick en ordentlig sm ll i ansiktet och fl g in i v ggen bakom honom. Rainer kastades upp i taket och f ll sedan platt mot golvet. Hissen mullrade till bakom dem och stannade. Den var tom. - Vi m ste h rifr n, st nade Rainer och b rjade krypa bortom synh ll f r bevakningskameran i hissen. Inom kort skulle den uppfatta att n got m rkligt var p g ng och b rja filma allt med extra h g detaljsk rpa. Harry kopplade ur minidatorn fr n ett virrvarr av sladdar, som fanns bakom en liten dold lucka i korridoren, och f rseglade den snabbt. F rseglingen blev en smula hafsig, men den fick duga. Bara en expert skulle se att luckan varit ppnad. N r Harry och Rainer lyckats ta sig in i den andra hissen var polisen redan p v g. Medan f rbryllade polism n samlade ihop delar fr n en s nderspr ngd d rr och fr gade ut de som bodde i de omgivande l genheterna (bara en hade uppt ckt n got m rkligt, n mligen att d rren till hans l genhet hade varit st rt om jlig att ppna p en kvart), satt Harry och Rainer och gr lade om vems fel det var att planen hade drabbats av ov ntade h ndelser. Harry skulle komma att s ga att Rainer ventyrat hela projektet genom att leka hj lte ist llet f r att anv nda den minimala hj rna han gde. Rainer skulle d svara att Harry n sta g ng b r kolla om batteriet i radarn r tillr ckligt starkt f r att ens uppfatta sig sj lv innan han l ter n gon annan anv nda den som livf rs kring, samt att n sta g ng var det minsann Harrys tur att g ra grovjobbet medan Rainer sj lv p annat h ll br t sig in i centraldatorn, samtidigt som han kastade Detomaxgranater omkring sig. Slutligen, medan polism nnen till sitt f rtret uppt cker att den enda flyktv gen fr n v ningen varit obevakad eftersom den andra hissens bevakningskamera p ett m rkligt s tt satts ur funktion, kommer Rainer och Harry i mumlande ordlag konstatera att planen i grund och botten trots allt lyckats. M let, l genheten p v ning 610, hade penetrerats utan komplikationer. Herman Hansson hade satts under bevakning. 12. HERMAN HANSSON - Imponerande. Under stolen framf r Hrobert, bakom Vdr-stereon och i lampan i hallen hittade han sm mikrofoner som inte tillh rde kommunen. Dem visste han hur de s g ut. Dessa var annorlunda. Basenheten och den s ndande antennen l g i ventilationstrumman under soffan. Herman satt p golvet i k ket och studerade fynden. Hade han inte anat att n got var i g rningen hade han troligen aldrig hittat dem. F rst t nkte han visa dem f r Hrobert, men han ndrade sig. Ist llet skrev han av de obegripliga symbolerna, som var tryckta p enhetens ena sida, p en papperslapp. Han h ll upp lappen framf r Hroberts sk rm. - Kan du tyda denna text? Sk rmen t ndes n r Hrobert kom till liv. - F r in den i s ndardelen av faxen, sade han efter en stunds tvekan. Herman gjorde som Hrobert sade, lyfte p locket och lade in lappen med texten mot s ndaren. Hrobert letade l nge efter information. - Det r text p kinesiska. Av d ma av idiomen r det skrivet i Folkstaden Taipei. Texten inneh ller en adress, instruktioner och ett ordspr k. - Ser man p ... Kan du vers tta det? Hrobert l t besv rad. - Naturligtvis KAN jag vers tta det. Men uppgifterna r f rbjudna f r allm nheten och du, min k re Herman, tillh r ocks allm nheten! - Jag f rst r. Han f rstod. Prylarna p hans golv var minst sagt illegala. Troligen var de tillverkade i Folkstaden Taipei, k nd f r att skapa magi ur elektronik och vers tta det till apparater i tusentals fabriker med billig arbetskraft, och smugglade genom minst tjugo l nder innan de n tt MegaStockholm. Hrobert fick absolut inte se dem, han skulle omedelbart tillkalla polisen. Kommunens unders kningsgubbar skulle g ra detsamma. Det fanns bara en sak att g ra. Utan att tveka stampade han s nder mikrofonerna, en efter en, och lade dem i skr psugen. I trasigt skick fanns det ingen risk att de skulle uppt ckas vid sopstationen innan de n dde krossen. Basenheten var det v rre med. Trots att den s g ut som en br cklig liten rektangul r plastkub verkade den of rst rbar. Herman slog den i golvet, hoppade och sparkade p den men den v grade att ens sl ppa fram en spricka. Herman ryckte till n r Hroberts r st pl tsligt h rdes fr n vardagsrummet. - Vad h ller du p med? Det l ter som om du river huset. T nk p vad grannarna s ger! V ggarna i det h r huset r s tjocka att jag skulle kunna sm lla av en bomb utan att de m rkte, t nkte Herman. Men han sade n got annat. - Motionerar. Man m ste h lla sig i form, men s nt k nner v l inte en maskin till vad det inneb r. Hrobert svarade inte. Herman fortsatte fundera. Den enda l sning han kunde komma p var att stoppa tillbaka enheten i ventilationstrumman. F rhoppningsvis kunde den inte s nda n got utan mikrofoner och hade han tur skulle aldrig kommunens unders kningsgubbar hitta den. 13. RAINER & HARRY Utmattade och bl slagna stapplade Rainer och Harry in i det m rka och v l dolda rummet. De hade struntat i n gra grundl ggande s kerhetdetaljer f r att kunna snabbt ta sig dit. Men ingen verkade ha sett dem. Ibland var vissa risker p sin plats f r att kunna genomf ra N.V.O projektet. Rummet lystes upp f r n gra sekunder d Harry ppnade en lite eldriven kyl och tog fram n gra iskuber. Han k nde verkligen f r att placera en kall isbl sa mot sitt v rkande huvud. Rainer slog p en monitor. Herman syntes tydligt i sin l genhet. verf ringen var problemfri. Utom p en punkt. - Var r ljudet? fr gade han utan att v nta sig n got svar. Fanns det ett bra svar skulle han ha vetat om det redan. Harry hade satt sig ner brevid honom i det m rka, tr nga rummet och kunde inte l ta bli att yppa ett gl djel st h nskratt. - Det var du som installerade sakerna, s du borde veta om du klantat dig... igen! - Herregud! Jag har sv rt att tro att du skulle ha klarat det h r b ttre n mig, Turbo! - Trainer! - Turbo! - Trainer! De kastade knamn p varandra i fem minuter. Rainer tr ttnade f rst och erk nde sig besegrad genom att inte besvara Harrys verbala eld. Felet med ljudet uppt cktes efter en snabb titt p vad som spelats in tidigare under dagen, just efter att Rainer l mnat Hermans l genhet. Rainer tappade hakan. Harry kunde bara m ll st stirra. - Det r inte sant, tj t Rainer. Ser du vad han har gjort! Harry reste sig upp s hastigt att stolen han satt p v lte. Monitorn visade tydligt hur Herman var i f rd med att f rst ra deras mikrofoner. Harry pekade p sk rmen. - Mina mikrofoner, sn rvlade han. De var ju svindyra! - Eh, V RA mikrofoner, r ttade Rainer. Harry satte sig ner, gl mde bort att stolen l g p golvet och ramlade handl st ihop. Huvudet blixtrade av sm rta. Han reste sig upp tillsammans med en grov svordom. - Kameran fungerar iallfall. Jag menar, det vore ju tr kigt ifall vi varit tvungna att b rja helt fr n b rjan. - Verkligen tr kigt, muttrade Rainer. 14. KRAY Jag analyserar - allts r jag, t nkte Kray. Jag analyserar logiskt - allts r jag mer n andra. Hektor Larrzons kontor var tyst och m rkt. D rren var l st, f nstren hade stora gardiner f rdragna f r att hindra nyfikna blickar att glo in. Hektor Larrzon sj lv hade g tt f r flera timmar sedan. r man mer n alla andra, r man mer n alla andra. r man mer n alla andra, styr man alla andra. Styr man alla andra styr man allt. Styr man allt r man nnu mer n alla andra. Kray var mycket n jd. Det fanns inget som krossade den logiken. En m nniska skulle naturligtvis f rsvara sin egen dumhet med p st enden som "man kan inte t nka p det viset". Ologiskt! Alla kretsar inuti Kray skrek. Ologiskt! T nker man p det viset, s r det uppenbart att man KAN t nka p det viset! Kray drog sig till minnes genesis. Jag Kray. Kray jag. Slut. Det var allt. Tillverkarna av honom hade varit n jda. Det r klart - skapar man n got som r intelligentare n sig sj lv har man all anledning att vara n jd. Det fanns f rvisso redan maskiner som t nkte sj lva, men det fanns ingen som t nkte som en m nniska. D liga framtidsromaner predikade ofta en bild av "datorer som kommer till liv" och utpl nar hela universum f r att r dda sin egen existens. Bef ngt! En logisk maskin bryter inte mot sina egna lagar. Kray hatade. Kray lskade. Det gjorde honom till en m nniska och inte till en simpel maskin. Skillnaden var att ven hatet och k rleken, och allt mitt i mellan, var versatt till logik. Det r d rf r jag inte har n gra m nskliga hinder, trots att jag r en m nniska, t nkte Kray bel tet. Jag kan lyssna till en rolig historia och fatta po ngen utan att n gon f rklarar den f r mig. Om jag sedan l ter ett skratt h ras i mina h gtalare beror p om det gagnar mig eller inte. Det brummade till fr n l set och d rren ppnades. Kray visste redan att det inte kunde vara Hektor Larrzon som kom, det skulle han ha h rt p de dundrande stegen. Ljuset fr n korridoren utanf r kontoret skapade en siluett som f rsiktigt tittade sig omkring innan den klev in och st ngde d rren. Lyset i taket t ndes. En figur med vitt bocksk gg och bl overall genoms kte rummet med flackande gon. - Han kommer inte att m rka n got, nej ingenting, absolut inte, nej inte alls, inte alls, viskade mannen nerv st. - Exakt vad kommer inte att m rkas och vem kommer inte att m rka det, undrade Kray med en mild r st. Var god och ge nog med data. Kray k nde igen mannen. Det var vaktm staren i kommunens palats. - Vem, vad? Jag? Nej, nej, ingen kommer att m rka n got! Vaktm staren l t hysterisk. Han stod tryckt mot insidan av d rren med h nderna knutna framf r br stet. - Lugn, bara lugn, sade Kray med en r st som skulle f tt vilken stressad tj nsteman som helst att slumra till omg ende. Ber tta allt f r mig, jag vet l sningen p alla problem. - Du r mitt problem! sade vaktm staren h rt och pekade anklagande p Kraykuben. - F r att om jag inte fanns skulle du inte beh va g in i lejonets kula och n stan falla ihop d d av skr ck f r lejonet sj lv? Du skyller allt p mig, men sanningen r en annan, inte sant? Vaktm staren var p v g att s ga n gonting. Kray tog ingen notis. - Sanningen r att du fick ett telefonsamtal fr n Ultra industrier ig r, eller kanske f r flera dagar sedan, d r de hotade dig med diverse v ldsamma handlingar om du inte genomf rde deras krav. Jag f rst r att du blev sk rrad, det r n mligen jag som uppfunnit alla de pl gsamma tortymetoder de beskrev. N , kravet var att "stj la" mig fr n Hektor Larrzons kontor. Att ringa Hektor sj lv och helt enkelt beg ra att f tillbaka mig vore ot nkbart. Han skulle bara beh va nysa s var deras f retag nedspolat i toaletten, om du begriper bildspr ket. De vet att du r den ende som har nycklar till kontoret - de ringer dig. Du v gar inget annat n g med p deras krav - s h r st r du nu! Vaktm staren sade ingenting p flera minuter. Sedan lyfte han fingret och stammade: - Om du r s ... smart som du verkar s ... kan du v l ocks komma p ett s tt att hj lpa mig ur den h r situationen! - Sj lvklart, herre. Vaktm staren skrattade och tog ett j mfotahopp ver rummet. Pl stligt hade han ett explosivt sj lvf rtroende. - Du r en dator, s jag beordrar dig att ge mig en l sning p detta problem, omedelbart! Du har matats med alla n dv ndiga data, s spotta ut resultatet, du slav av kisel! gonen glimmade av lycka och gudomlig od dlighet. - Jojo, fortsatte han. Nu ska de f se vem de f rs kt leka med! Klas Nordh rn trampar man inte p ! F rresten, kan inte du tala om f r mig hur jag ska f Hektor Larrzon att h ja min l n? Nej, gl m det f rresten. Du ska tala om f r mig hur jag ska bli ledare f r hela MegaStockholm! - En sak i taget, sade Kray. F rst ska jag l sa ditt f rsta problem. Men du m ste g ra som jag s ger. Till att b rja med: L s d rren till kontoret. Med darrande h nder slet vaktm starem upp knippan med l skort, och f rde in det r tta i springan bredvid d rren. Det klickade till, och d rrens handtag stelnade till. Innan han hann s ga n gonting rullade en kabel fram fr n undersidan av Kraykuben. Den slingrade sig ver golvet och stannade framf r vaktm starens f tter. - Koppla in mig p kraftn tet, beodrade Kray. Jag beh ver extra energi f r att klara denna till viss del avancerade operation. Lydigt placerade vaktm staren kabeln i rummets n rmaste uttag. - Nu m ste du st lla dig framf r mig... nej, framf r mig! Det r p den sidan det vackra ordet "Kray" st r... S d r ja. L gg handflatorna p ovansidan av mig. Perfekt! Nu beh ver du bara v nta. - Det h r r underbart, helt otroligt! sade vaktm staren euforiskt innan flera tusen volt b rjade str mma genom Krays metallh lje och in i hans kropp. Ljuset fr n lampor i n rbel gna hyreshus minskade lite i styrka, men tergick efter ett par minuter till det normala. Kray ryckte kabeln ur uttaget, drog den ver golvet och s g in den genom ett litet h l p undersidan. Vaktm starens stend da kropp l g p golvet och pyrde. En rad med vita t nder var det enda som lyste fr n den f rkolnade h gen och skvallrade om var huvudet var n gonstans. - Analogslut! utropade Kray. Jag kan gl dja eder att b de era och mina problem nu r l sta. De andra problemen ni talade om m ste jag tyv rr meddela icke l ngre kan l sas p ett praktiskt s tt. Godnatt. 15. HERMAN HANSSON Att f rdas mellan tv st der var enkelt f r dem som var priviligerade med r tt statusklass och h gvis med pengar. Individer av statusklass A+ beh vde inte oroa sig, de kunde f tillst nd att fara till kupolernas nde om de s nskade. B-klass kunde ibland beh va v nta n gra dagar innan de fick tillst nd att fara. C, och klasserna under, beh vde en ordentlig f rklaring till varf r de frivilligt ville l mna det vackra MegaStockholm. Men det var s llan n gon medborgare ens beh vde komma p en god f rklaring, troligen hade han redan gett upp n r han ins g vad resorna kostade. Den billigaste resan kostade lika mycket som en medborgare av statusklass B tj nade p trettio r. ven om medborgaren unvek sl saktiga n jen och sparade varenda krona som blev ver efter utgifterna f r mat, skatt, telefon och v rme skulle han kunna unna sig en kort semester f rst efter tv rhundraden. Det fanns fyra stationer f r utrikesresor i MegaStockholm: F rsta, Andra, Tredje och Fj rde station. Vakter bev pnade med krutvapen st rre n sina egna hj rnor bevakade mordiskt de f ing ngar som fanns och s g till att inga obeh riga f rs kte ta sig in i stationshallarna. Innanf r ing ngarna var det slut med m nsklig personal. Robotar visade resen rer v gen till r tt t g, kameror h ll uppsikt, h gtalare sade allt som beh vde s gas. En m nniska med inflytande ver allt detta skulle omedelbart utnyttja sin position, menades det. Varusmuggling, och illegal invandring var alla produkter av m nniskans eviga k rlek till pengar och kommunstyrelsen hade inte r d att l ta en s dan primitiv drift l pa fritt. Herman hade aldrig l mnat MegaStockholm och d rf r hade han inte heller haft n jet att f rdats med ett snabbanet g mellan tv st der. Han k nde bara en person som n gonsin hade gjort det, n mligen H.C. H.C's far hade innan sin d d varit en h jdare i kommunens palats och f tt n jet att studera styrelseskicket i SuperOslo. H.C hade f ljt med p resan och terv nt med en bunt nya upplevelser som han hade versatt till filosofiskt trams och pl gat Herman med under en hel lunchrast i skolan. - Jag tror att det medvetet r robotar p stationerna, hade han sagt. Det r inte meningen att n gon obeh rig verhuvudaget ska f chansen att snoka, leta. Vet du att det inte finns n gra f nster p t gen? Stationerna r heliga och tunnlarna b r p hemligheter! - Hemligheter? hade Herman utropat f r H.C's d va ron. L jligt! Du l ter som en typisk paranoid anarkist som st r och orerar ute p gatan! Det finns inget konstigt med n gonting i MegaStockholm! Vi r inv nare - de som styr oss r ocks inv nare! Det r demokrati, den totala friheten! Inse det och sluta med dina barnsliga skr ckanalyser! Herman stod lutad mot r cket som hindrade honom fr n att falla ner p sp ren. Han befann sig p gatorna igen. Eftermiddagen b rjade luta mot kv ll och Herman k nde olust f r att g hem till l genheten. Skoldagen hade f rflutit i dimma. L rarrobotens m rkliga uttalanden dagen innan, hade f tt honom att k nna sig en smula oroad. Att sedan finna olaglig h gteknologisk h rdvara i sin egen l genhet n gra timmar senare f rvr ngde oron till en n rmast panisk f rf ljelsemani. Klockan var sen eftermiddag och skolan var slut. Han borde g hem. Men han ville inte. Han hade haft sv rt att sova den natten och den sega tr ttheten k ndes i varje del av hans kropp. Bron han stod p skakade till n r ett t g passerade under honom. Det fortsatte som ett vitt streck och f rsvann ut ur kupolen genom en tunnel. Efter att t get f rsvunnit slog en massiv d rr av j rn igen och t ppte till utg ngen. Herman v nde sig om. F rsta Station l g i slutet av r lsen, i form av en gl nsande, platt kupol med ett vervakningstorn som str ckte sig mot skyn. Det skramlade till n r j rnd rren ppnade sig och sl ppte in ett t g. Det susade f rbi. J rnd rren slog igen. N gra sekunder senare ppnade den sig och sl ppte ut ett t g. Herman lade m rke till att H.C hade haft r tt. T gen hade faktiskt inga f nster. De var blott silverf rgade tuber, med ett f tal passagere g mda inuti sig som serverades kylda drycker av skrattande robotar. De skulle f rdas genom tunnlar till avl gsna st der och f rundras ver hur lika st derna i V rlden2.0 var. Efter dagar eller veckor skulle de terv nda. Det var l nl st att f rs ka trotsa emigrationsf rbudet fr n MegaStockholm. N got petade till honom i ryggen och Herman v nde sig om. En pipa av kraftig kaliber var riktad mot hans mage. En j gare med fler rr i ansiktet n h rstr n p huvudet var i f rd med att m rda honom med sin andedr kt. - Du verkar ha problem, rosslade han och spred duschar av saliv omkring sig. Han bar ett r tt band runt pannan och hans muskul sa kropp var inpackad i skotts kra v star. En veteran. - Tyv rr, svarade Herman och petade diskret den oljiga pipan t ett s krare h ll. - Ah, jag ser! skrockade j garen. Du har visst problem! Du vill ta livet av dig, och varf r offra en oskyldig, va? L t mig l sa problemet t dig snabbt och sm rtfritt. Jag... - Tack f r erbjudandet, sade Herman lskv rt. Jag terkommer kanske vid ett senare tillf lle. J garen svor bittert och spottade ut en bit syntetisk tobak. Sedan gick han med haltande steg ner fr n bron och fortsatte sin jakt p kriminella handligar. Herman sl ppte honom inte med blicken f rr n han f rvandlats till en prick i fj rran, och f rsvunnit bakom ett hus i slutet av gatan. Det fanns en ing ng till insidan bara n gra meter fr n bron. Herman utnyttjade den och tog sig hem via en jetbuss och tv taxihissar. Hem till det som f rlorat sin heliga frid. Pusselbitarna hade inte fallit p plats. F rr eller senare skulle de g ra det. Han var tvungen att h rda ut. 16. KRAY & HEKTOR LARRZON Ett svagt ljus tr ngde sig m dosamt genom de tjocka gardinerna och ber ttade att k rnsolarna g tt upp f r l nge sedan. Arbetsdagen hade b rjat f r flera timmar sedan, utom f r en person. Kray sov aldrig, men han hade perioder d han utf rde mindre analyser n vanligt. Stegen som tungt n rmade sig kontoret var bekanta. Kray b rjade analysera med full kraft igen. Hektor Larrzon klev in genom d rren. Han tittade likgiltigt p det rostade liket framf r hans f tter. Det p minde honom om hans frukost. F r ett gonblick v nde det sig i magen p honom. - r detta blott en del av din storslagna plan som ska hj lpa mig till makten f r hela V rlden2.0? fr gade han lungt. - Inte alls, svarade Kray. det r bara ett litet mellanspel, som jag naturligtvis f rutsett. Elaka typer vid f retaget som skapade mig vill ha mig tillbaka f r egna egoistiska sk l. De s nde den h r... arbetaren... f r att g ra smutsjobbet. Jag tog hand om honom p det s tt situationen kr vde. - Genom att br nna honom till en kolh g? Hektor Larrzon anv nde mindre svordomar n vanligt n r han talade. Han hade tydligen inte riktigt vaknat n. - Situationen kr vde det. - Minsann. H r nu noga p h r lille Kray, jag ska m ta kommunstyrelsen f r morgonens obligatoriska m te om en kvart. N r jag r tillbaka ska du ha r knat ut ett idiotsmart s tt att bli av med el ndet! Begrips? - Det r redan klart, f rst tar vi och... - Sedan! Adj ! D rren sl ngdes igen. Hektor Larrzon var f rsvunnen. N r m tet b rjade hade hans topphum r vaknat igen. - Imbecilla halvm nniskor, vem fan r det som lagt fram f rslaget att MegaStockholm ska uppr tta n got s fullst ndigt meningsl st som ytterligare en helgdag f r inv narna? De tio kostymkl dda styrelsemedlemmarna runt det runda bordet f rs kte v nda sina blickar mot ett annat h ll. - Svara! r t Hektor Larrzon och stampade h rt med klacken i golvet f r att stakomma det d r speciella ljudet som skar genom alla sinnen likt en vass kniv. "Helgdag f r att fira det nya ret" - det var bland det dummast jag h rt! En av medlemmarna hade en gnutta sj lvf rtroende kvar och ppnade munnen. - Det... Hektor Larrzon hade redan h rt nog. - BORDL GGES F R EVIGT! Tv extra lediga dagar per r r cker! Jag ser ingen anledning till varf r den gr a massan skulle vilja fira n got annat n nationaldagen och min f delsedag! Basta! M tet var ver. D rren sl ngdes upp. Hektor Larrzon var tillbaka. - Helvete vilka apor man r tvungen att orda med st ndigt! Jag begriper inte hur det bara kan existera en vettig m nniska i denna stad! Ist llet att direkt tala om hur de skulle l sa problemet med liket, fr gade Kray en ovanligt kontroversiell fr ga. - r det verkligen du som har makten I MegaStockholm? Hektor Larrzon satte sig ner i kontorsstolen. - Kray, f r att vara en avancerad dator r du ovanligt intelligensbefriad. Naturligtvis r det jag som har makten! Styrelsemedlemmarna r mina verktyg, staden r min arbetsb nk! - Jag har h rt det f rut. Och ju mer jag t nker p det, desto m rkligare verkar det. Vet du vad dina "verktyg" egentligen g r bakom din rygg? Det ska jag tala om f r dig. Jag tog mig friheten att lyssna av samtliga styrelsemedlemmars bost der genom att s ka reda p deras eln tsfrekvenser telefonn tsfrekvenser. Mycket intressant, vet du vad representanten f r F do mnesstyrelsen kallade dig offentligt under ett pokerspel f r tv dagar sedan? - Det bryr jag mig inte om! Men om det st r dig kan jag sparka honom p en g ng, om det nu r en styrkedemonstration du letar efter! - Det beh vs inte. - Jag g r det nd ! Han gjorde det. Efter ett tio sekunder l ngt telefonsamtal med en av sekreterarna var saken ut v rlden. Med ett leende lade han p luren och reste sig. Han stegade fram till det f rbr nda liket framf r hans skrivbord. - Nu vill jag ha det h r problemet l st, sade han. Han f rs kte b ja sig ner f r att r ra vid kolh gen med handen, men misslyckades eftersom magen tog emot. Ist llet petade han till h gen med foten. Ett litet svart moln av fint kol steg upp och f ll tillbaka. - L gg m rke till att mattan inte r skadad, sade Kray entusiastiskt. Allt du beh ver g ra r att dammsuga bort st rre delen av kroppen. Benen sl nger du bara i soporna. Det r ingen som kommer att m rka det. Hektor Larrzon tittade upp och f rs kte f nga Krays icke-existerande blick. - Dammsuga? Ska jag dammsuga?! - L t nu inte invanda m nster och primitiv stolthet f rst ra detta. Det r klart du m ste utf ra handlingarna i praktiken. Jag kan inte g ra det, eftersom jag beklagligt nog aldrig utrustades med robotfinesser. F r ett gonblick verkade det som Hektor Larrzon skulle f ett slaganfall. Ansiktet blev knallr tt och han b rjade hyperventilera v ldsamt. - Jag... dammsuga... arbeta? fl mtade han. Jag klarar inte det h r... Jag m ste ha frisk luft... P svaga ben b rjade Hektor Larrzon stappla mot d rren. - Frisk luft i MegaStockholm? Gl m det! F lj ist llet mitt effektiva avslappningsprogram. Lyssna noga, du andas djupt och l ngsamt. Efter jag r knat till tio kommer du m mycket b ttre. Ett. Tv . Tre... Tjugo minuter senare l g Hektor Larrzon p rygg med Kray p sin v nstra sida och den d de vaktm staren p sin h gra. Han befann sig i dr mlandet. Kray talade till honom, men han tyckte sig ha slutat lyssna f r l nge sedan. Han k nde sig totalt avslappnad. Dr mlandet var en sand ken under en vit kupol. En k rnsol befann sig mitt p kupolen ovanf r honom och skapade en tryckade hetta. Tusentals slavar slet h rt framf r hans gon med att gr va en enorm simbass ng till hans ra. Hettan bekom honom inte, han satt i skuggan av ett tr d och l ppjade p en sval drink. Snart var bass ngen klar. Solen v rmde hans kropp n r han steg ur skuggan och vandrade bort mot ett hopptorn brevid bass ngen. Badbyxorna var stora men tr nga och fladdrade i den milda brisen. Tornet var h gt och han b rjade ta sig upp f r de branta trapporna. Slavarna blev mindre och mindre under honom, men k rnsolen n rmade sig inte. Kupolen tycktes b ja sig bort fr n honom. Slutligen var han uppe. F rsiktigt gick han fram mot kanten och tittade ner. L ngt nere kunde han skymta bass ngen, inramad av slavarnas bruna kroppar. Han tog tag om n san och hoppade. Fallet p gick i evigheter. Kupolen och sand knen bytte plats, han snurrade runt runt runt. Han ville sluta falla, men kunde inte. N got var fel - fruktansv rt fel. Han visste dock inte riktigt vad som var fel. N r hans feta kropp krossades mot kaklet i botten av bass ngen f rstod han vad problemet bestod av. Det fanns inget vatten i bass ngen. - Helvete! skrek Hektor Larrzon och satte sig upp. P en sekund terfick han medvetandet. - Var det inte underbart? fr gade Kray med samma mjuka r st han anv nt under avslappningsprogrammet. - Helvete, du har r tt, mumlade han. De vill t mig! - K nner du dig redo f r att dammsuga upp liket nu? S har vi den saken ur v rlden och kan ta itu med de verkliga fr gorna. - Skit i det! Med hj lp av st d fr n skrivbordet tog han sig m dosamt p f tter. Med hj lp av en mapp skyfflade han snabbt ihop den spr da liket till en prydlig h g som han ste ner i papperskorgen. De mj lkvita benen staplade han stiligt upp i ett h rn. Den smutsiga mattan rullade han ihop och sl ngde i ett annat h rn. Hektor Larrzon var i extas. - Ingen tid f r pedantisk st dning! kraxade han sammanbitet. Jag ska ta ver V rlden2.0! Nu p en g ng! Men f rst ska jag ta tillbaka makten ver MegaStockholm! - Jag f rst r... svarade Kray och f rstod. Han f rstod alltid. Det var d rf r han tyckte s bra om sig sj lv. 17. HERMAN HANSSON Fyra dagar hade passerat sedan Herman hade uppt ckt den illegala avlyssningsutrustningen i sin l genhet. Hrobert hade sedan dess inte visat n gra tecken p att fungera d ligt och egentligen borde allt vara som vanligt. Men det var inte som vanligt. Herman hade spenderat de senaste dagarna med att g till skolan p dagarna, f r att efter t driva omkring p gatorna f rsjunken i m rkliga - n stan abstrakta - tankar om alltings existens. Slutligen tog han sig hem och gnade kv llen t att sitta p en stol i k ket och stirra in i v ggen. Han undvek vardagsrummet - Hrobert fanns d r. Tilltron till allt vad teknologi hette hade f rsvunnit. Detta var ingen vanlig psykos resonerade Herman - detta var fruktansv rt allvarligt. Kunde han inte f rm sig att lita p sin minicentraldator, vem kunde han d lita p ? I skolan var robotl rarna n jda. Hermans betygskurva hade stigit en smula upp t under krisens fyra dagar eftersom han pl tsligt han b rjat h lla k ften p lektionerna och slutat med sitt obstinata ifr gas ttande. Fortsatte han i samma stil kunde han snabbt avancera till att bli en riktig m nsterelev. Hrobert var tyst. Han hade inte sagt n got p flera timmar. Vanligtvis f llde han en kommentar ungef r var tionde minut f r att kontrollera att Herman var vid liv. M jligheten fanns att ven en ok nslig centraldator kunde k nna av depressioner eller vad man nu skulle kalla Hermans tillst nd. Han ville helst inte ta ordet "sinnessjukdom" i sin mun trots att han f tt l ra sig se alla sympton, och nu passade samtliga in p honom sj lv. "Ett tydligt symptom vid mentala rubbningar r okontrollerad skepsis. Individen ifr gas tter de mest element ra fr gor om sig sj lv och milj n omkring honom.", mindes Herman med en rysning att l roboken i psykologi hade sagt. Vad betyder erfarenheter egentligen? t nkte Herman. Ingenting! Ingen skapar fakta l ngre, alla l r sig den historia som varit. Vilka bygger historien? Vi bygger den, just nu, men den betyder ingenting ty det r n gon annan som skapar v rderingarna och talar om vad som r r tt och fel. N sta generation f r l ra sig vilka som styrde ver oss och vilka k nslor som r godtagbara. Vem skapar sanningen? Jag g r det inte, och ingen annan heller. Vad r det f r v sen som skapar sannigen och f r ut det "r tta" budskapet till oss alla? Det m ste vara en verm nniska, n gon som ger alla svar. Men detta f rv nar mig inte, ty jag har vetat detta hela tiden. Detta r den gnagande fr gan som aldrig besvaras och som vi f rv ntas leva med hela livet. Vad som f rv nar mig, t nkte Herman, r att detta v sen - som kontrollerar allt - inte r fullst ndigt. Hur kan det vara fullst ndigt om det till ter att n gon st nger av Hrobert och lurar ett helt system av datorer? Fr gan skulle f r en utomst nde verka l jlig - det h nde ibland att ven supercentraldatorn begick misstag. Men i Hermans v rld hade allt varit perfekt, rent och efter ritningarna. I Hermans v rld h nde inte s dana saker. En ov ntad h ndelse hade skapat ett kaos. F r f rsta g ngen p l nge satte sig herman framf r Hrobert. Han beodrade med en sammanbiten st mma att bli uppkopplad till Gurans Dr m. "Anknytning 10445: GURANS DR M (EP/EM). MegaStockholms billigaste central f r Elektro-Post/Elektro-Meddelanden. Ingen censur! Alla statusklasser v lkomna! Eder Elektro-Systemoperat r: Guran Holmquist!" Jag har accepterat l gner, t nkte Herman. Jag har skrattat t Gurans Dr m n r den f rkunnar "ingen censur". Om jag har k pt den l gnen med ett leende, eftersom jag har varit medveten om den, vilka mer l gner har jag omedvetet tagit till mig? Det fanns en hel del post. Reklamen sorterade han bort och den politiska informationen blundade han f r. I sin privata l da fanns det ett brev fr n H.C som undrade om han ville gna en kv ll vid n got n jespalats. Brevet var sedan l nge inaktuellt och utan genomf rbart v rde. Herman kastade det i den elektroniska soptunnan. Det fanns ytterligare ett brev i l dan. Herman l t fingret falla mot tangenten som skulle ppna det. P halva v gen stelnade r relsen. Herman vaknade ur sin dvala n r han pl tsligt s g brevets status. Det var skickat till honom som privatperson fr n en f r honom ok nd m nniska vid namn Rainer Heltz. Vanliga brev privatpersoner emellan bar statusen 25. Det innebar att det av utrymmessk l automatiskts togs bort efter en vecka, oavsett om mottagaren l st det eller ej. Organisationer och f retag kunde k pa h gre status till sina massbrev och p s vis undivika att f sin viktiga information raderad efter en vecka. Medlemmar av kommunstyrelsen eller andra inflytelserika m nniskor kunde s nda brev med status 2999 vilket innebar att det sparades f r evigt. Brev av status 3000 skickades bara i n dl ge av ledaren f r staden. Ett s dant brev kunde h nsynl st rensa bort information ur vilket datorsystem som helst, om det stod v gen f r brevets framkomlighet. N gon hade skickat ett privat brev till Herman med status 5000000. Det inneh ll ett mycket kort meddelande; "Herman. Alla kan vi finna det vi s ker. Kliv inte av sp ret f rr n du n tt fram. Rainer Heltz." N r Herman avslutat sista stavelsen f rsvann pl tsligt brevet fr n sk rmen. Fruktl st f rs kte han att re-lokalisera det. Alla loggar saknade m rkligt nog uppgifter och Hrobert f rnekade best mt, med hj lp av "idiots ker" information fr n centraldatorn och Gurans Dr m, att han ens sett n got s dant brev. - Jag r idiots ker om faktum, centraldatorn r idiots ker, Guran Holmquist r ganska idiots ker. D remot r det inte s kert att du r det! fnyste Hrobert. Herman funderade. Att skicka ett brev med status 5000000 var enligt alla erfarenheter om jligt att genomf ra p ett normalt s tt. Brevets inneh ll var kryptiskt och statusen var troligen av symbolisk v rde n praktiskt. N gon, eller r ttare sagt denne Rainer Heltz, ville f rklara n gonting f r honom. Vad? Herman visste inte exakt. Han tyckte sig dock kunna skymta en inte allt f r avl gsen pusselbit som n rmade sig. 18. AKTION DIREKT John Hansson k nde sig n jd med dagen. Som medlem av kommunstyrelsen och ansvarig f r renh llningsavdelningen var han van vid att Hektor Larrzon ste galla ver honom och de andra i Aktion Direkt. Men denna dag hade det varit chockartat annorlunda. Hektor Larrzon hade lungt ppnat morgonens sammtr de genom att h lsat dem alla v lkomna. F rst blev de alla en smula f rvirrade. Ena h lften an styrelsen trodde att Hektor Larrzon blivit komplett galen, andra h lften trodde han hade n gon dold plan i bakfickan med det gamla vanliga konceptet: en orgie i upps gningar. Men Hektor Larrzon hade vidh llit sitt lugn. Men veraskningana hade inte varit ver. Under m tet hade han varit ppen f r s v l kritik som nya f rslag. Han hade ber mt styrelsen f r sina utm rkt genomf rda handlingar. Medlemmarna hade l mnat m tet med en god portion sj lvf rtroende och vilja till en ny kreativitet de aldrig k nnt f rut. S ven John Hansson. Tidigare hade han tyckt att arbetet med att f rdela problem som skulle l sas till sina underhuggare hade varit l ngsamt och deprimerande. Inte ens den matriella lyx han kunde njuta skapade n gon trivsel. Livet hade helt enkelt k nts meningsl st. Men nu - n r tydligen Hektor Larrzon f r ndrats till det b ttre - k ndes allt mycket b ttre. John Hansson satt i sin v ning i centrala MegaStockholm och blickade ut ver lparen. I handen h ll han ett glas med den finaste sprit V rlden2.0 kunde erbjuda. F t ljen k ndes ovanligt bekv m. Han hade ofta suttit i den och ansett att livet var en enda l ng tunnel mot d den. Men allt var annorlunda nu. Han smuttade p drinken och k nde v rmen stiga i kroppen. Imorgon skulle han gna dagen helt t sina arbetsuppgifter. Han skulle verkligen antr nga sig f r att f fram konstruktiva och genomarbetade f rslag. Hektor Larrzon skulle bli n jd med honom. John Hansson st llde ifr n sig glaset p ett runt litet bord bredvid f t ljen och lutade sig tillbaka med h nderna bakom nacken. Han sl t gonen och lyssnade till tystnaden. Efter ett par minuter somnade han och dr mde om paradiset. I paradiset var alla glada och log mot honom. Kvinnorna beundrade honom och m nnen respekterade honom. Alla visste att han var en viktig person med viktiga uppgifter och inte en dryg snobb som parasiterade p alla andra. Detta var onekligen paradiset och han hade g rna stannat d r i n gra minuter till. Men n got v ckte honom. Han ryckte till och fl g upp p f tter n r han m rkte att det var en hand som hade lagts p hans axel. Framf r honom i rummet stod tv stycken polisrobotar, tungt bev pnade och metalliskt opersonliga. - r ni John Hansson? fr gade den ene. John Hansson var f rvirrad. - Ja... det tror jag v l? svarade han och skakade p huvudet i ett f rs k att t nka klart. - Herr Hansson, Ni har d mts till livstids paralysering av MegaStockholms demokratiska domstol. klagare - Hektor Larrzon. F rsvardsadvokat - Hektor Larrzon (arvode har dragits bort fr n edert konto). Jury - Hektor Larzzon. Domare - Hektor Larrzon. B del - Jag, polisrobot A600. - Hur tusan tog ni in i min l genhet? hann John Hansson fr ga innan polisroboten satte honom i ett evigt f ngelse utan galler genom att blixtsnabbt placera en liten gl dande svart stav mot hans br stkorg. John Hansson f ll ihop p golvet. Utan att veta varf r blev hans sista tanke en analys av den gr na f rgens konstraster i ett spektrum. Alla medlemmar av Aktion Direkt fick bes k av polisen den kv llen. Eric Trix, ansvarig f r Transportstyrelsen t nkte p en bok han hade l st innan hans hj rna kollapsade. Armando Joanson, utbildningsstyrelsen, t nkte p exklusiva syntetiska matr tter. De vriga fr n kommunstyrelsen funderade ver allt mellan livets mening och of rgat porslin innan de i enighet med demokrations r ttsv sende mottog lagens str ngaste straff. N r natten f ll var Hektor Larrzon fortfarande kvar p sitt kontor. Framf r sig p skrivbordet hade han en tunn rapport fr n polismyndigheten som kort f rkunnade att "allt g tt snabbt, sm rtfritt och problemfritt f r alla parter". Hehe, t nkte Hektor Larrzon. 19. MEGASTOCKHOLM Sett rakt uppifr n torde MegaStockholm varka vara en ganska tom plats. Allt som kan ses r tomma gator d r blott ett f tal individer r r sig, tak till opersonliga jetbussar och snabbanet g och klossar, klossar, klossar - de monumentala h ghusen. M nniskor verkar vara en bristvara. Men det r cker att ta sig till en l gre niv och studera husen fr n horisontall ge f r att uppt cka att det finns liv. Fr n sidan ser man in igenom alla f nster till de l genheter som h ghusen rymmer. En ny v rld ppnar sig, d r det kryllar av liv och r relse. F nstren r sm sk rmar som visar levande individer som g r vad de r b st p : att leva. S mycket annt g r de inte. Att tillst nd s som gemenskap, v nskap och kanske granns mja skulle vara vanligt r en klar synvilla. I MegaStockholm lever folk n ra varandra, men samtidigt s l ngt bort ifr n varandra. Husens vita fasader d ljer ensamhet, ivrigt p hejat av metertjocka och ljudisolerade v ggar. En av de vanligaste fysiska skadorna i relation till denna isolering r enligt statistiken r kl mt ra. Sjukhusen har till och med speciella kliniker f r detta. F offer vill tala om hur de egentligen hade lyckats med konststycket att kl mma sitt ra s sv rt att de har varit tvungna att upps ka l kare. Men de som ber ttat har f rs ljt en mycket tr kig historia. Av n gon anledning har de olyckliga individerna b rjat studera utsikten genom sitt f nster i l genheten. Pl tsligt har de drabbats av n got som kallas f r "stirr-stelhet" och blivit st ende i flera timmar och stirrat p h ghuset mitt emot deras eget. Eftersom husen ligger ett par hundra meter fr n varandra r det om jligt att f nga upp n gra detaljer. De har d slutligen desperat tryckt sin skalle mot det okrossbara f nstret f r att p n got s tt se in till grannen. En om jlighet naturligtvis, och dessa stackare tog i s kraftigt att deras ron n stan krossades. 20. HEKTOR LARRZON - Du har skapat en tyranni, konstaterade Kray. - Jag vet! ropade Hektor Larrzon hysteriskt och fortsatte elda upp m tesprotkoll i sopkorgen. R k bolmade i hela kontoret och eldsl gor slickade ibland ven taket. Brandlarmet hade han st ngt av. Han ville inte bli st rd av n gon utomst ende. Han hade verv gt att rulla ut Kray under denna magiska tillst llning men efter n rmare eftertankte hade han beslutat sig f r att l ta den st kvar. Den var trots allt hans b sta v n. Kray l t skeptisk. - De andra st derna kommer att f rakta... - Jag torkar mig i arslet vad de tycker! Hektor Larrzon l t vertygad. 21. MEGASTOCKHOLM, ETT PAR DAGAR SENARE - Har du h rt vad som h nt? - Nej. Herman satt p s ngen i sitt vardagsrum. Han r kte l ngsamt p en nikotinfri cigarett. H.C vankade av och an i rummet, till synes rastl s. - N gonting har h nt, sade H.C. Staden har f r ndrats. - F r ndrats... l ter som en utopisk tankeg ng. Den h r staden kan inte f r ndras, den r som den alltid har varit och kommer alltid vara p detta sjuka vis. ------------------------------------------------------------------------ Ej avslutad - f r att h ra forts ttningen, skriv den sj lv och skicka f rslaget till uXu. Tack f r uppm rksamheten. ______________________________________________________________________________ uXu Av The GNN uXu ______________________________________________________________________________