###     ###
                                 ###   ###
                      ###   ####  ### ###  ###   ####
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ###    ###    ###    ###    ###
                      ###    ###   #####   ###    ###
                      ##########  ### ###  ##########
                                 ###   ###
                                ###     ###

                         Underground eXperts United

                                Presenterar...

                          Intressant Svenskt Stoff

                              [ #023 - Boken ]
    _____________________________________________________________________


                                Boken
                              av Joseph


Lycka, t{nkte Herr J., det {r att producera s}na h{r saker. Det fanns
ingenting som gick upp mot den d{r k{nslan man fick i magen n{r man gjort
f{rdigt {nnu ett perfekt exemplar av produkten. Framf|r sig hade han ett
bord och fr}n h|ger kom del ett p} ett l|pande band och framifr}n kom del
tv}. Det var bara tv} delar han beh|vde foga samman. Men det var {nd} ett
hantverk. Att f} dem att passa ihop riktigt ordentligt s} att fogen inte
syntes och ytan var alldeles sl{t. I v{ggen p} v{nster sida fanns ett stort
h}l, d{r han la ner produkten n{r han var f{rdig. Han hade aldrig v}gat
titta ner i |ppningen utan antog att det bara var ett l}ngt svart r|r som
ledde ner till f|rpackningsavdelningen eller n}got s}dant.

   Hans v{nner tyckte att hans arbete l{t trist och ans}g att han borde
s|ka sig till ett mer kvalificerat jobb d{r han kunde utvecklas. Bah!
de visste inte hur han hade utvecklats under de fyrtio }r han hade jobbat
p} fabriken. Alla dessa }r och alla dessa ihopfogningar han gjort. Hur
mycket hade inte han t{nkt? Och hur m}nga finurliga l|sningar p}
komplicerade problem hade han inte funnit?. Han log f|r sig sj{lv n{r han
t{nkte p} hur han hade klarat av det d{r problemet han hade l{st om i
tidningen om nationalekonomin. Det var ju enkelt! En barnlek f|r honom.
Han kunde inte f|rst} varf|r det var ett s}dant j{kla tjafs hit och dit.
Det {r nog velandet som {r utm{rkande f|r det h{r landet t{nkte han.
I en bok han hade hemma hade han samlat alla sina tankar och l|sningar
han kommit p} under sina fyrtio }r p} fabriken. M{kta stolt var han |ver
de tv}hundra fullskrivna sidorna han }stadkommit.

   Fabriksvisslan tj|t genom lokalerna. Herr J. tryckte p} stopp-knappen
och b|rjade plocka ihop sina saker. Tjugo meter d{rifr}n stod en man och
en kvinna och betraktade honom. Gunnar och Lars-Eric, VD respektive
sekreterare.

 - Hur l{nge sa du att han hade jobbat h{r?

 - Fyrtio }r enligt v}ra papper.

 - Och hela den h{r tiden har han suttit vid H}let?

 - Ja, det blev en miss i planering n}gon g}ng vid den tiden han fick
   jobbet och sedan var det ingen som hade hj{rta att flytta honom, han
   verkade s} n|jd med det sitt jobb.

 - Men H}let var ju t{nkt att vara "sista stationen" f|r m{nniskor vi inte
   fick avskeda! Du menar att vi har haft en fullt arbetsf|r m{nniska
   sittande vid H}let i fyrtio }r!?

 - Ja, jag {r r{dd f|r det...

 - Och det {r f|rst nu, tv} dagar f|re hans pension, som du brytt dig
   om att informera mig om detta!

 - Ja...

 - J{vla inkompetenta kretiner!

Gunnar var h|gr|d i ansiktet och s}g mycket f|rargad ut n{r han gick
d{rifr}n med best{mda steg. N{r han sm{llde igen d|rren till fabrikslokalen
tittade Herr J. f|rv}nat upp. I den h{r fabriken var det ju aldrig n}gon
som var arg och framf|rallt ingen som sm{llde i n}gra d|rrar.
Han skakade p} huvudet och l{mnade fabriken. P} v{gen hem t{nkte han p}
hur m}nga g}nger han k|rt denna v{g och att detta var den n{st sista
g}ngen. Hans hem ekade tomt n{r han klev in genom d|rren. Han tog av sig
sin jacka och skorna och gick in till vardagsrummet. D{r, p} det stora
matsalsbordet, l}g Boken. Det var n{stan som en bibel f|r honom. Han f|rde
handen |ver omslaget och k{nde det mjuka l{dret smeka hans fingrar. Aldrig
hade han {lskat n}gonting s} mycket som han {lskade den h{r boken. Det var
allt, hela hans tillvaro och hans existens. Utan den skulle han f|rmodligen
d|. Han k{nde det tydligt. Boken var det som h|ll honom vid liv. Alla dessa
problem och alla de l|sningar han hade producerat fanns mellan dessa tv}
p{rmar.

   N{r Herr J. vaknade n{sta morgon var det med vemod i kroppen. Det h{r
skulle bli sista dagen p} jobbet. Efter idag skulle han aldrig mer f}
jobba f|r f|retaget. Han var s} tacksam f|r alla de }r av gl{dje det
sk{nkt honom. Snilleblixten slog honom vid tandborstningen. Han hade inte
hunnit mer {n tv}-tre drag med tandborsten innan han kom p} det.
Han skulle ge f|retaget sin bok! Det var de v{rda. Allt de gjort f|r honom.
Nu fick han chansen att ge n}got tillbaka. F|rmodligen skulle det g|ra
f|retaget enormt rikt. Minst hundra patent och f|rmodligen flera miljarder
i inkomst var vad f|retaget kunde se fram emot.

   Visslan tj|t och han tryckte p} den gr|na start-knappen. Han hade aldrig
varit sen. Oavsett hur sjuk han varit eller hur d}ligt han m}tt hade han
alltid g}tt till jobbet. Han k{nde att det han utf|rde var viktigt och
att han skulle stanna p} sin post. Boken hade han slagit in i det gr|na
omslagspapper han f}tt |ver den sista julen, och nu l}g den bredvid honom p}
monteringsplattan. Han planerade att l{mna |ver boken till f|retaget n{r
visslan ringde ut f|r sista g}ngen.

   P} VD'ns kontor ringde telefonen.

   - Ja, det {r Gunnar.

   - Hej, det {r Lars-Eric. Jag t{nkte om du hade tid att l{mna |ver
     guldklockan med mig innan vi st{nger av.

   - Tja, vad {r klockan?

   - Kvart i fem. Om en kvart allts}.

   - Jag kommer ner.

   - Och...

   - Ja?

   - S{g ingenting om H}let {r du sn{ll. Han har ju jobbat s} l{nge...

   - Jag {r v{l inte dum heller!

Herr J. tog upp sin present och tryckte den en sista g}ng mot br|stet.
Han skulle skicka den till f|rpackningsavdelning d} han inte v}gade r{cka
|ver den sj{lv. Han var r{dd att de inte skulle f|rst} vad det var och
tro att han var galen eller n}got.
Med t}rar i |gonen l{t han den glida ner i h}let. F|r f|rsta g}ngen
p} fyrtio }r tittade han ner i den svarta |ppningen och s}g sin bok
f|rsvinna ned. De m}ste bli bra f|rv}nade d{rnere, t{nkte han och log
f|r sig sj{lv.
   Herr J. ryckte till och v{nde sig om n{r han pl|tsligt h|rde en
r|st bakom sig.

   - Hall} d{r, Herr J.!

   - Hej, hej...

   - Jo, vi t{nkte l{mna |ver den h{r guldklockan till dig som ett tecken
     p} v}r tacksamhet f|r att du jobbat s} h}rt under alla }r.

Herr J. tog emot g}van och tittade med f|rundran p} den gl{nsande metallen.
De sm}pratade lite om vad Herr J. skulle g|ra nu n{r han gick i pension och
om hans hus, tr{dg}rd och bil. Ingenting viktigt, bara s}dant m{nniskor
sm}pratar om i st|rsta allm{nhet n{r de s{ger adj| efter fyrtio }rs trogen
tj{nst. Till sist skruvade Gunnar p} sig och visade tydligt att han ville
komma d{rifr}n. De b}da m{nnen skulle precis s{ga adj| n{r Herr J. kom p}
att han skulle ber{tta om sin g}va.

  - Jo, jag har en liten sak till er ocks}.

  - Jass}, vad}?

  - Utan att skryta tror jag att det {r en sak som {r helt avg|rande f|r
    f|retagets framtid. Det g{ller stora summor s} att s{ga.

Gunnar sken upp och lyssnade intresserat.

  - Jaha ja, Det tar vi ju tacksamt emot givetvis.

  - Ska jag vara helt {rligt s} v}gade jag inte r{cka |ver den sj{lv.

  - Det {r ingen fara. Vi bits ju inte.

  - Jag skickade ner den till f|rpackningsavdelningen ist{llet.

  - Idiot!!!

Gunnar v{nde p} klacken och gick d{rifr}n med snabba steg. Herr J. v{nde sig
mot Lars-Eric.

Och ingen av dem f|rstod. Herr J. f|rstod inte att l|sningen p} energi-
problemet, nationalekonomin och den kalla fusionen g}tt om intet.
Lars-Eric f|rstod inte v{rdet p} g}van de skulle ha f}tt. Ingen f|rstod.
Ingen skulle heller f|rst} - att Boken med l|sningar g}tt till br{nnugnen
ist{llet f|r m{nskligheten.

____________________________________________________________________________
uXu                            Av Joseph                                 uXu
____________________________________________________________________________